Vad är väl en bal på slottet!

Äntligen tartan!

 Även förra veckan blev det ganska mediokert med löpning. Bra känsla under måndagens swimrun och även premiär i år för tartan och löparbana. Jag och Linus rev av 12*400 m med en minuts vila och en längre setvila på tre minuter efter sex intervaller. Farten snittades på runt 3:25 min/km och det får i dagsläget anses som godkänt. Dagen efter kom vinterkräksjukan på sent besök in i familjen. Själv blev jag däckad i två dygn och ett av barnen är fortfarande i skrivandets stund påverkad. När jag rest mig upp ur mitt miserabla tillstånd blev det dags att ta tag i lite underhållsarbete av huset. Målning av takkupa m.m.. Med andra ord ingen mer löpning den veckan. Planen var annars att ställa upp i Onsala Runt (12km) och springa extra fort för välgörenhet. Egen välgörenhet med ett besök på Nordic Outdoor hade inte heller suttit fel, men var är väl en bal på slottet.....

Den här veckan har åter börjat med ett pass med swimrun, eller kanske mer av löpsimning. Jag och Linus började med att nöta asfalt i ca 21 km för att därefter linka ner i bassängen för ett kortare pass crawl. Linus var stark passet igenom. För egen del kändes det konstigt, tungt och segt, trots att medelfarten under löpningen egentligen inte var särskilt hög med en 4:50 min/km i snitt. Möjligen var det kanske lite för tidigt efter kräkisen med ett längre distanspass. Dessutom är det som vanligt att jag slarvat med mina långpass under året och det betalar sig. På de kortare passen eller intervallerna håller jag ihop men när distansen glider över 15 km är det alldeles för tungt. Skärpning!!!!

Efter 21 km - Linus ser stark ut medan jag grimaserar illa...:-)
Bilden lånad från Crosstränad

Komfortzon och MMA-crawl

Den senaste tiden har det inte funnits så mycket tid för varken blogg eller träning. Mycket jobb, sjuka barn och hemmafix. En del tid för reflektion har det dock blivit. Livet går ju i lite olika faser och det gäller att hitta bra och utvecklande prioriteringar för att livet skall kännas balanserat. Ibland finns det gott om tid för träning och vid andra tillfällen gäller det att vara flexibel och klämma in löpning när tillfälle ges och när det passar eller känns passande. Min slutsats just nu är i alla fall att verkligen försöka pressa mig när jag får till mina löppass. Återhämtning från löpningen får jag tillräckligt med t.ex. när jag simmar eller vilar. Så kallade återhämtningspass blir det att prioritera bort. Vid de faser där jag har mer tid för löpning kan jag lägga in dem igen som rena njutningspass d.v.s springa nya rundor eller upptäcka stigar m.m. Dags att kliva ur den välkända komfortzonen.

Nu vill jag byta ut simhall mot hav!!!

Ett bra pass körde jag dock i måndags tillsammans med Linus (min Öloppspartner). Först ett riktigt pannbenspass med löpning. Pannbenet bestod av regn och rejäl blåst - nästan lite Stockholm Marathon 2012 deja vu. Vid rådande väderlek är det bra att vara två. Vi sprang och avhandlade allt från Ölopps-taktik till vardagliga saker och vipps hade en timme gått och vi var vid simhallen och hade avverkat ca 13.8 km. Därefter en värmande dusch för att försöka få tillbaka känseln i fingrar m.m. Slutligen crawlintervaller 5*100 + 4*250 m i bassängen. Bra känsla genom hela passet, riktigt bra faktiskt. En anekdot gällande simningen var att hallen från början inte hade någon fartbana öppen utan vi fick trängas med andra motionssimmare. Jag och Linus körde crawlen med handpaddlar och efter en stunds vevande tyckte en badvakt att det nog var bra med en fartbana till oss. Inte för att vi var extremt snabba utan för att vi kunde spräcka skallen på någon med våra paddlar. Är det en vanlig form av olycka i simhallar eller kör vi helt enkelt en helt egen kombination av simning och kampsport, typ MMA-crawl...:-)