Tuffare kvaltider till NYCM och 40-årskris

Kvaltider från NYCM

Som Ni säkert förstått blev det ingen vinst för mig i lotteriet till New York Marathon 2012. Hade jag vunnit en startplats hade bloggen troligen bara handlat om uppladdningen inför NYCM. Nu hade jag inte räknat allt för mycket med en vinst och jag får helt enkelt lita mer på mina ben och springa mer och fortare.

Kvaltiderna till 2013 års upplaga har skärpts ordentligt. Anledningen verkar vara att loppet blivit väldigt populärt och platserna för non-guaranteed, d.v.s platserna för de som vill komma med på loppet utan kvaltider minskar då. NYCM vill nog behålla en slags demokrati i loppet och tror därför att mixen av olika löpare gör loppet till en större upplevelse. Det är ju faktiskt ett gott syfte och är svårt att argumentera mot. Glada blir nog också alla researrangörer som ordnar dyra tävlingsresor med garanterad startplats.

Jag fyller ju de stora 40 år under slutet av året. Anmälningstiden till NYCM 2013 går ut i januari 2013. Det finns inte allt för många maraton att springa i december eller januari. Frågan är om jag skall tolka tabellen ovan att jag måste göra 1.23:00 på halvmaraton eller 2:50:00 på maraton under året som jag fyller 40 år (jag är ju 40 år när jag anmäler mig) eller efter det jag har fyllt mina 40 år. För att vara helt säker skall jag i vilket fall springa på 1:19:00 eller 2:45:00. Alla kvaltiderna är riktigt tuffa och det går ju att få en 40-årskris för mindre saker.......

40-årskriser brukar ju handla om att livet springer ifrån En...:-)

Tempopass och Musik Non Stop!

Två bra löparprylar - iPod nano och Garmin 305

Just nu vill jag verkligen springa, det blev en runda även idag. Totalt sex löpturer under veckan. De flesta ganska korta, men också två riktigt bra kvalitetspass. Håller mitt snitt på ca 5-6 mil i veckan. Mer än så eller mer än 7 mil i veckan är nog svårt att få till med familj, hus och arbete. Är förvisso föräldrarledig just nu, men det betyder ju också ett stort ansvar.

Kände inte för att springa fort, för det hade ändå inte blivit bra. Kände inte heller för att springa allt för sakta och något långpass hade jag inte tid till. Därför blev det en abrovinsch, där jag bestämde mig för att springa halvlångt och med ett snitt på ca 4.30-tempo. Sprang en runda i Onsala (eller på Onsala som den lite fiiiinare Onsalabefolkningen säger) och tillbaka. Lyckades ganska bra med 13.65 km och 4.32-tempo.

Med mig på löprundan var som vanligt min fyrbenta, lurviga löparkompis. Min Garmin Forerunner 305 är nästan alltid med och på det här passet fick iPod nano också hänga med.

Springer oftast inte med musik. Det beror på att jag gärna vill vara medveten om omgivningen och få möjlighet till reflektion. När jag springer med joggingvagnen skulle det vara direkt olämpligt med musik i öronen. Springer jag i terräng tycker jag om att höra naturen, mina egna steg, andetag och slippa störande ljud. Vid tävling eller kvalitetspass vill jag inte bli störd av att t.ex. batteriet tar slut eller hörlurar som ramlar ur örat. Men ibland är det skönt att ta bort bakgrundsljud. Främst när jag springer distanser i stadsmiljö. Vid långpass kan det av mentala skäl vara skönt med musik. iPod nano shuffle är perfekt att ta med. Liten, lätt och blandar musiken själv.

Lite Loreen blev det

och Wiehe!

Mellanmjölkspass och öl som återhämtningsdryck!

Dagens löpning blev ett "mellanmjölkspass" med joggingvagnen, barn och hund, ca 9.5 km på 50 minuter. Ni vet ett sådant där pass som egentligen, enligt många, inte ger något. Lite svensk löpning, inte sticka ut och lagomt är bäst. I vilket fall, jag fick lite luft och likaså småttingarna. Hunden sprang, viftade på svansen och såg också nöjd ut. Det var faktiskt lite sol ute, vilket gjorde att jag svettades. Tyckte därför att jag var värd en öl som återhämtning.

Alkoholfritt blev det. Om det berodde på löpningen eller ej, men den var riktigt god. Här är en länk till en gigantisk tråd som handlar om just öl som återhämtningsdryck - http://jogg.se/Forum/Trad.aspx?subid=19710#.T5p6eIzpa38.blogger

Indianerna i boken Born to Run, hällde i sig mängder med majsöl och sprang sedan som tokar. Å andra sidan har jag aldrig sett en elitlöpare iförd en t-shirt med tryckt text "Öl-bygdde denna vackra kropp".

Tror jag fortsätter med mellanmjölk, fast idag skummar jag den och gör en latté. Kanske skall kalla mitt pass idag för lattépass. För att öka mängden nyttigheter slänger jag in en biskvie.




Biskvier byggde denna vackra kropp. Tror inte det. Under ett års löpning har jag tappat ca 10 kg vikt. Utan att ens fundera över det. Ingen jojjobantning, LCHF- och GI-metod. Viktnedgång handlar nog mest om energi, åtgång och för mig främst löpning - SLUT.

Djävulsstegen

"Escalera del diablo"

Fick idag, en timmes lyxig barnpassning av barnens mormor. Bestämde mig därför för att  springa lite mer på tartan. Blev en uppjogg till idrottsplatsen och väl där sprang jag enligt "djävulsstegen". Passet finns med i ett gammalt nummer av Runners World. Har testat det en gång tidigare och minns det som ett tufft och bra intervallpass.

Det ser ut som följande:
* 1500 meter, i tävlingsfart på milen, jogga en minut
* 1500 meter, sex sekunder snabbare än tävlingsfart på milen, jogga i två minuter
* 1500 meter, tolv sekunder snabbare än tävlingsfart på milen, jogga i två minuter
* 1500 meter, femton sekunder snabbare än tävlingsfart på milen.

Passet lever verkligen upp till sitt namn och är riktigt hårt. För mig blev det en hel del mjölksyra, framförallt under sista 1500 m. Första femtonhundra sprangs på 5.53 minuter och då blev tempot 3.55 min/km. Den sista 1500-ingen sprang jag på 5.33 minuter och 3.42-tempo (lite för sakta). Totalt blev det alltså 6000 meter intervall som i snitt sprangs i 3.48-tempo. Som helhet var det ett väldigt bra kvalitetspass. Himlen visade dock sitt missnöje över djävulsstegen, genom att ge mig ett rejält regnväder under passet.

Nu är jag värd en stabil fika - några frågor på det?

Göteborgsvarvet, Stockholm Marathon och New York Marathon

Förra veckan kom startbeviset till Göteborgsvarvet. I år gäller det att vara välkammad då  SVT kommer att direktsända varvet. Ett annat lopp som också sänds direkt är Stockholm Marathon. Startbeviset till det loppet låg i dagens brevhög. Mitt startnummer blev 3811 och då hamnar jag i startgrupp två. Stockholm Marathon är den 2 juni och det börjar kännas nära nu. Det skall förhoppningsvis bli en fantastik upplevelse.

Idag är också lottningen till New York Marathon. Köpte en lott i januari för att få en chans till en startplats. Jag hade ingen tillräckligt bra tid på ett halvmarathon för att på egen kraft seeda mig in i loppet.

Seedningtider för New York Marathon 2012

Dessutom har jag enligt ett rykte förstått att seedenings tiderna till 2013 upplaga av New York Marathon har sänkts. Troligen måste jag springa under 1.19.00 för att vara garanterad en plats. 

Svar från lotteriet får jag tidigast i morgon kväll om jag inte sitter uppe och tittar på direktsändingen som finns på följande länk tv.nyrr.org. Med min vanliga tur i lotterier är min förväntan inte särskilt stor......jag får nog springa mera!

Dubbelpass och korta intervaller!

+

Blev idag dubbla löppass. Det blir det inte så ofta. Men då jag har lite svårt att få till mina långpass, ser jag dubbelpassen som ett bra substitut. Brukar då springa ett lugnare kortare pass på förmiddagen och på kvällen blir det ett kvalitetspass. 

På förmiddagen sprang jag en lugn runda på ca 5.8 km med joggingvagnen och hund. Kvällspasset var med IF Rigor och då sprang vi korta intervaller i tre serier på 3*300 meter. Först var det en längre uppjogg på 4km. Själva intervallerna sprangs på Tingbergsvallen. Mellan intervallerna blev det ca en minuts gåvila och mellan serierna en längre vila. Har verkligen lärt mig att tycka om tartan som underlag. Det var först för ca ett år sedan som jag vågade beträda en tartanbana. Kände på något sätt att tartan bara var för riktiga löpare - inte mig. Det är en speciell känsla att springa på en idrottsplats och det är härligt att få fart på benen. Trehundringar var en ny bekantskap, men det var en riktigt bra sträcka för en korta intervaller. En lagom sträcka då det går bra att springa ganska fort. Korta intervaller är bra för att träna upp fart och löpteknik för högre tempo. Mina trehundringar sprang jag i ca 3 min/km-fart och då känns helt plötsligt 4-fart inte så farligt längre. Kände under sista två intervallerna att jag tappade mitt löpsteg lite grann. Fick ett bra tips av en av de kunniga ledarna. Det var att som träning, springa i överfart i en svag nedförsbacke för att få lite mer "rull" i steget. Det skall jag prova.

Som vanligt var det ett givande pass med trevliga löpare. Efter passet blev det en skön nerjogg hem till familjen och jag kunde sedan lägga in totalt ca 15 km löpning i jogg.se.

Löparperspektiv och återhämtning!

Löparperspektiv - New Balance Minimus Trail

Fantastiskt vårväder två dagar efter tävling. Då passar det bra med ett återhämtningspass. Har tidigare i bloggen gjort viss ironi över löparnomenklatur. Återhämtningspass är också ett ganska konstigt begrepp. I teorin är tanken att lågintensiv träning ska öka blodflödet och därmed påskynda transport av mjölksyra från musklerna och även lindra löparens muskeltrötthet. Jag vet inte om det finns någon vetenskaplig studie som har utvärderat effekten av att springa ett lugnt pass efter en tävling / tuff träning. För egen del tycker jag att återhämtningspass och en lätt distans är ungefär samma sak. Men i vilket fall, vetenskapligt beprövat eller inte, tycker jag personligen om att springa en lugn runda dagen / dagarna efter ett lopp. Mina ben blir lite mjukare, jag får lite mängdträning och samtidigt bli det tid för reflektion över loppet m.m.

Lite löparperspektiv - När jag sprang halvmaraton, 21 097,5 meter, i lördags hade jag en snitthastighet på 4.09 min/km.  Kenyanen Patrik Makau sprang Berlin Marathon 2011, de 42195 metrarna på den nya världskordtiden 2.03.38. Det ger en snitthastighet på 2.56 min/km. I söndags tog Jonas Buud VM-silver i ultramaraton. Han sprang de 10 milen i Seregno, norr om Milano på tiden 6.28,59. Vilket blir ett snitt på 3.53 min/km.

Ju mer jag springer desto mer ödmjuk och imponerad blir jag av elitlöpare, vilka tider och prestationer. Det är först nu som jag fattar vilken tid, uppoffring och slit det är att bli en riktigt duktig löpare i världsklass. När jag var yngre tyckte jag att smala tävlingslöpare i linne och slitsade shorts var kufar och lite nördiga. Synd att jag inte förstod och tänk om jag satsat på löpning redan då. Själv blev jag bandymålvakt, inget fel i det, men hur fräck är man då?