Idag har jag varit med Linus och sprungit i Skatås. En sväng på den välkända Skatåsmilen och ett varv runt Stora Delsjön, totalt 17.5 km. Det gav oss i runda svängar ca 190 positiva höjdmeter och lika många negativa d.v.s ca 390 höjdmeter. Lidingöloppet skall ha totalt ca 550 höjdmeter men då på 30 km. Det blev en bra runda i trevligt sällskap. Vi sprang mestadels i prattempo. Vad min form står inför Lidingöloppet - det vet jag inte riktigt. Formen jag har idag - den har jag på Lidingö eller som jag läste någonstans - är jag tjock idag är jag tjock på Lidingö. Det sistnämnda är dock inget större problem för mig.
På vägen till Skatås plockade vi upp två journaliststudenter. De hade av någon outgrundlig anledning hittat min blogg och då även mig. De ville gärna träffas och ställa lite frågor om löpning och smärtstillande. Det var två stycken riktigt trevliga blivande journalister som ställde sina frågor innan och efter rundan. De valde att inte följa med på vår runda utan stannade kvar inne i värmen på Skatås café. Kände att jag pladdrade på ganska osammanhängande. Det blir lätt så för mig när jag pratar om löpning. Finns ju så mycket nördigt att prata om.
Min egen inställning till löpning och smärtstillande är att jag tror på att lyssna på kroppens signaler och inte stänga av med smärtstillande. Det skall göra lite ont ibland om du vill utvecklas som löpare och den typen av smärta eller träningsvärk är kroppens sätt att reparera sig själv och att anpassa sig till den belastning som löpningen innebär. Jag tror att du gör mer skada om du tar tabletter för att minska smärta under ett pass eller för att plocka bort eventuell träningsvärk efter. Värkmedicinen kan också ge skador vilket du kan läsa om eller höra om på följande länk från Sveriges Radio. Värken kan också bero på att du belastar något som är för svagt och som egentligen behöver tränas upp. Som exempel - börjar du få känning av en hälsena kanske det är en idé att göra en punktinsats där tidigt, d.v.s göra tåhävningar eller dylikt för att stärka dina leder, ligament, muskler och senor just där. Om du tar tabletter försvinner naturligtvis smärtan just där och då, men problemen kvarstår och kan bli värre med tiden. Nu har jag varit förskonad från löprelaterade skador och är kanske lite färgad av det och dessutom är jag en vanlig amatör och motionär. Kanske beror det också på mina ovanstående reflektioner eller möjligen ren tur?
Vad är Er inställning till löpning och smärtstillande och tror Ni att det är vanligt bland motionärer att träna löpning samtidigt som man tar smärtmediciner?
Själv springer jag aldrig med smärtstillande i kroppen. Det har hänt att jag någon gång behövt ta en tablett på kvällen av nån anledning, men då är det väl ute ur kroppen när man ska träna nästa dag. Om det är vanligt bland motionärer? Jo, det förekommer säkert, men så jättevanligt tror jag inte det är. Då verkar det mer vanligt bland eliten...
SvaraRaderaHej Magnus! Kul att du hittat hit.
SvaraRaderaDet är nog väldigt vanligt bland eliten (även sk elitmotionärer) och det är nog ett pris som de får betala för att ligga i toppen - marginalerna är ju små. Men de blir också förebilder för vanliga motionärer. Dessutom är det idag lätt att få tag i receptfria mediciner med t.ex. diklofenak, Som sagt jag har lyckats hålla mig skadefri och vet därför inte hur känslan eller tankarna blir om jag inte skulle kunna springa utan att ta smärtstillande.
Jag tar aldrig smärtstillande vid träning, jag bryter hellre pass då. Men är det ett lopp som jag sett fram emot och tränat enormt mycket mot, då kan jag tänka mig ta smärtstillande för att jag vill springa. Sen tror jag dessvärre det är ganska utbrett, eliten tar självklart mer än motionären som Magnus säger. Men min spontana reaktion är att smärtan kommer av en anledning, och det är anledningen man bör kolla upp!
SvaraRaderaJonas, då tänker vi nog rätt lika.......om något gör ont, finns det en orsak. Sedan är det en stor skillnad på smärta och smärta....!!!
Radera