 |
| Leriga skor efter en härlig tur! |
Igår var det dags för Risveden Terräng 2012. Ni vet loppet som marknadsför sig som sjöarnas och backarnas lopp, samt som västra Sveriges tuffaste terränglopp. Det som är 17682 m långt och har en höjdskillnad på 225 m, 22 stycken backar varav den brantaste har en lutning på 7.14 %.
Vädret var på sitt bästa humör - soligt ca 15-16 grader och måttlig vind. Redan när jag närmade mig tävlingsområdet i Sjövik märktes det att det här var ett välordnat lopp. Tydliga skyltar som visade vägen. Väl på plats var det p-vakter som hjälpte till att få bilarna parkerade med millimeterprecision. Lätt att hämta ut nummerlapp, lämna in värdesaker och hitta startfållan m.m. Många andra arrangörer av motionslopp skulle kunna hämta inspiration från Risveden Terräng. Proffsigt på plats, innan start, under (funktionärer som under loppets gång talade om hur banan såg ut framöver etc) och efter tävlingen. Dessutom har de snabb uppdatering av resultat och övrigt på deras hemsida och andra sociala medier. Lägg därpå en smart marknadsföring. Bra jobbat av Sjöviks SK.
För min egen del var det med ett leende på läpparna jag stod på startlinjen. Mina ben var tyvärr sega redan innan start- vilka de konstigt nog har varit hela veckan efter förra helgens lilla millopp. Men kul tänkte jag ändå ha. Första km sprangs som vanligt för fort på 3.50 min och sedan var det några km som pendlade 4-tempo till 4:27 min/km. Jag hamnade ganska snabbt in i en behaglig position i loppet och bestämde mig för att försöka hålla den istället för att jaga efter något slags rekord. Efter ca 6 km dök väggen eller loftet upp. Där gick jag som de flesta andra. Hällde lite vatten över huvudet och sprang vidare på de fina, lerig och tekniska stigarna. Min för snabba start började nu betala sig, benen blev stumma och tempot sjönk. Jag hade inte ens lika lätt att dra på tempot i nedförsbackarna som jag brukar. Jag gjorde nog också misstaget att bli för bekväm på stigarna istället för att försöka trycka på. Banan sprangs nu på bitar av vacker John Bauer skog, stigar, leriga nedförsbackar, spänger och grusväg. Sista två kilometrarna är egentligen en enkel transportsträcka på flack grusväg och asfalt. Mina ben var där rejält stumma och jag kunde svårligen hålla för mig en anständig fart. Jag hade sololöpt i ganska många km men här blev jag omsprungen av några stycken. Upp för sista "lilla" backen - jag glömde att räkna de 22 backarna - och in i mål på 1:25:55. Helt ok då mitt mål var runt 1:25. Tills nästa år skall jag ha kört mer backträning och kanske lägga upp taktiken lite annorlunda. Dessutom är det som jag sagt tidigare - vill du bli en bra traillöpare - då får du springa trail. För mig har det blivit lite väl mycket asfaltsnötande den sista tiden. Just nu tänker jag ställa upp på Risveden Terräng 2013 (den 14 sept) men då med mer erfarenhet och ännu fler trailrunningmil i kroppen.
 |
| Bild lånad från risvedenterrang.se |
För min egen del var det med ett leende på läpparna jag stod på startlinjen. Mina ben var tyvärr sega redan innan start- vilka de konstigt nog har varit hela veckan efter förra helgens lilla millopp. Men kul tänkte jag ändå ha. Första km sprangs som vanligt för fort på 3.50 min och sedan var det några km som pendlade 4-tempo till 4:27 min/km. Jag hamnade ganska snabbt in i en behaglig position i loppet och bestämde mig för att försöka hålla den istället för att jaga efter något slags rekord. Efter ca 6 km dök väggen eller loftet upp. Där gick jag som de flesta andra. Hällde lite vatten över huvudet och sprang vidare på de fina, lerig och tekniska stigarna. Min för snabba start började nu betala sig, benen blev stumma och tempot sjönk. Jag hade inte ens lika lätt att dra på tempot i nedförsbackarna som jag brukar. Jag gjorde nog också misstaget att bli för bekväm på stigarna istället för att försöka trycka på. Banan sprangs nu på bitar av vacker John Bauer skog, stigar, leriga nedförsbackar, spänger och grusväg. Sista två kilometrarna är egentligen en enkel transportsträcka på flack grusväg och asfalt. Mina ben var där rejält stumma och jag kunde svårligen hålla för mig en anständig fart. Jag hade sololöpt i ganska många km men här blev jag omsprungen av några stycken. Upp för sista "lilla" backen - jag glömde att räkna de 22 backarna - och in i mål på 1:25:55. Helt ok då mitt mål var runt 1:25. Tills nästa år skall jag ha kört mer backträning och kanske lägga upp taktiken lite annorlunda. Dessutom är det som jag sagt tidigare - vill du bli en bra traillöpare - då får du springa trail. För mig har det blivit lite väl mycket asfaltsnötande den sista tiden. Just nu tänker jag ställa upp på Risveden Terräng 2013 (den 14 sept) men då med mer erfarenhet och ännu fler trailrunningmil i kroppen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar