 |
| Här var det bara att gå.... |
Igår sprang jag Lidingöloppet. Åtminstone kändes det som jag sprang fram till ungefär 20 km, sedan var jag för första gången i min löparhistoria nära en DNF. Sista milen blev en kamp mot mina allt mer krampande vader. Släpade mig i mål, ivrigt påhejad av min underbara familj, på 2.32. En bra bit från "silvermedaljen". Jag är varken besviken eller nöjd och återkommer snart med en mer detaljerad rapport över mitt Lidingölopp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar