W-R-T Sandsjöbacka Trail Marathon 2013

Bilden är lånad från sandsjobackatrail.se

Dags för ett litet nytt mål och en ny nedräkning. Eller - det är nog fel att kalla det för ett litet mål. När jag sprang W-R-T Sandsjöbacka Trail Marathon förra året, tänkte jag när jag stapplade i mål - aldrig mer. I bastun en halvtimme senare när kroppen och hjärnan började tinas upp beslöt jag mig för att köra igen och snart öppnar anmälan - den 20 januari 2013 i gryningen springer jag förhoppningsvis ut på de vackra vidderna i Sandsjöbacka. Märkligt hur den mänskliga hjärnan fungerar och hur vi löpare är funtade - ställa upp i ett marathon mitt i smällkalla vintern eller om man skall vara petig ett ultra vintermarathon då banan faktiskt är ca 43 km. Men det är fantastiskt rolig löpning och samtidigt lika fantastiskt jobbigt då banan innehåller mer än 900 höjdmeter och en hel del riktig traillöpning.

En sak som jag tänkte på där i bastun förra året var - jag måste definitivt springa mer trail och backintervaller inför nästa års tävling. Med dessa ord ekandes i huvudet blev det idag en sväng till Rigortorpet och löpning på deras milrunda, som idag var en ganska blöt historia. Jag och hunden bjöds på lera, stigar som blivit bäckar och fin teknisk löpning men i det stora hela är det dock ändå en light version av den stora utmaningen. Sista biten springs på en mosse och idag var det var riktigt rolig att trycka på lite extra, trots att benen på vissa ställen sjönk ner till knäna. Mossintervaller är kanske - tha shit om Ni ursäktar uttrycket. I vilket fall var det här förhållandevis lugna passet en riktig lisa för själen. En kontrast till Lidingöloppet - folktomt och tyst, bara jag, hunden, höstlöv, stigar och vacker natur.

Igår var det mer puls då jag körde backintervaller med IF Rigor. Den här gången var benen lite möra efter Lidingöloppet, därför försökte jag ta det lite lugnt. Jag tror att det var därför som passet blev väldigt givande. Det kändes som om jag hade ett bra flyt i löpningen genom hela passet, men ändå var det rejält ansträngande.

Förhoppningsvis fortsätter jag på den här inslagna linjen och kan då i januari 2013 känna mig väl förberedd inför loppet och utan hybris springa från Kungsbacka till Mölndal.

Här följer en kort filmsnutt som jag lånat från en av arrangörerna, Robert Rundqvist. Den visar hur det kan se ut på banan i januari månad. Filmaren har för övrigt en riktigt trevlig löparblogg, Benen på ryggen.