Springa med Mustafa Mohamed.

"Musse" och en förvånad jag....

Som sagt den här månaden har för mig inneburit en rekordlåg mängd löpning men samtidigt en rekordstor andel simning. November månad har också varit en tung månad med tråkiga besked i min närhet. Löpning och träning i allmänhet blir då en bra ventil och möjlighet till eftertanke.

Månaden fick dock ett riktigt trevligt avslut. Jag fyllde 40-år och dagen började med en överraskning från min fru. Jag har tidigare i bloggen nämnt Mustafa Mohamed och använt samma rubrik fast då lite skämtsamt eftersom jag råkade springa i ett lopp som "Musse" var dragplåster i. Jag hade också förmånen att se en uppvisning av en formidabel Mustafa under Finnkampen.

Min fru hade snappat upp det här och hade i smyg på något sätt ordnat en exklusiv träning med Mustafa. Under morgonen på min födelsedag tyckte min fru att vi i familjen skulle göra en gemensam löprunda i Skatås. Jag tyckte det lät lite konstigt. Dessutom hade jag redan firat med ett glas bubbel. Men som inbiten löpare säger man inte nej till ett sådant förslag. Vi packade ihop familjen och åkte till Skatås i ett kyligt men väldigt vackert väder. På vägen säger min fru att jag inte skall springa med henne utan med Mustafa. Jag trodde inte riktigt på henne då, men blev samtidigt ganska nervös. Springa med "Musse"..........hur gör jag då och hur skall jag fixa det.

På plats i Skatås så står det faktiskt en helt riktigt och livs levandes Mustafa och väntar. Han går igenom dagens träning och jag presenterar mig lite lätt. Därefter springer vi ut i vackra Skatås. Vi börjar med en lugn uppjogg på 3km och hinner småprata lite. Löpare i allmänhet brukar vara trevliga människor men Mustafa är verkligen väldigt ödmjuk och sympatisk. Efter uppjoggen blev det lite löpskolning och några stegringslopp. Sedan hoppade Musse, som för övrigt tre dagar tidigare sprungit Florens maraton endast sex sekunder från sitt personbästa, upp på en cykel för att coacha mig under en intervallstege. Den var på 3,2,1-min med en minuts joggvila mellan och stegrande fart. Jag fick springa två serier och sedan hängde Musse med på en sista 3-minutare. Det hela blev ett givande och ganska lagom tufft pass. Jag fick med mig en del matnyttiga tips t.ex. att ibland strunta i klockan och lära mig springa på känsla (och gradera den). En ytterligare dimension var naturligtvis känslan att springa ihop med en stor löparförebild och se blickarna från de andra löparna vi mötte. De måste undrat vem jag var? Verkligen en toppenöveraskning, motivationshöjare  och upplevelse. Jag lovade att återkomma på min 50-årsdag......