Lidingöloppet by night!

Klassisk skylt!

Idag är jag på besök i Lidingö. Därför passade jag på att springa en runda på den klassiska Lidingöloppets bana. Med pannlampans hjälp avverkade jag ca 15 km med start från Lidingövallen. Det är den flacka biten av banan förutom ca 4-5 km innan målområdet, där banan böljar på med korta backar och dalar. Fantastiskt trevlig runda i några plusgrader och lätt regn. Med hjälp av pannlampan gick det lätt att hitta runt. Jag fick sällskap av några mountainbike cyklister och en och annat rådjur. Rekommenderas för löpare som trivs att springa i pannlampans sken.

Emelie Forsberg på SVT ikväll!

Missa inte Emelie Forsberg när hon är med i SVT ikväll kl 21.30.

http://www.svt.se/sport/vintersport/emelie-forsberg-varldens-basta-bergslopare

Morgonstund har guld i mund och principen om situationens krav!

Då jag just nu går en ganska omfattande utbildning har jag varit tvungen att lägga om min löpträning. Jag läser bl.a. om ledningssystem och där finns t.ex en princip om situationens krav. Det är en grundläggande princip som i korthet innebär att det skall finnas en överensstämmelse mellan situationen vi ställs inför och vårt ledningssystem. Det kanske inte går att direkt översätta ledningsprinciper till löpning men i vilket fall har jag tvingats att anpassa min löpning till rådande situation och har därmed dammat av morgonjoggen. För min del innebär det att stiga upp löjligt tidigt innan barnen vaknar och innan det är dags att ta pendeln till jobbet. Vid 5.45-tiden på morgonen är jag klädd i löparkläder och ger mig ut i mörkret med hunden. Det har blivit några väldigt korta pass i veckan på ca 5 km per tillfälle. Bättre än inget, oerhört segt den första kilometern men riktigt skönt när jag väl är hemma. Det ultimata hade varit att haft ca en mil till jobbet och kört morgonjoggen som en ren transportlöpning, men nu har jag lite längre än så till jobbet. På helgerna satsar jag dock på ett längre pass och jag har bl.a. sprungit  ca 23 km i Sandsjöbacka vilket behövs inför den stundande tävlingen i just den terrängen. I går blev det ett kombipass d.v.s först ca 7 km med joggingvagnen och hunden, sedan direkt ytterligare 13 km utan. Som sagt - tur att man är anpassningsbar till situationens krav.....

Ny swimrun-tävling i Stockholm!

http://vimeo.com/79895258

Det dyker upp fler och fler tävlingar i swimrun. Den senaste i flödet går av stapeln den 14 juni 2014 i Stockholm. Team Nordic Trail är värd. Banan ser riktigt trevlig ut, synd att tävlingsformen blir dyrare och dyrare. Döm själv om värdet i följande länk http://vimeo.com/79895258 

När lammen tystnar...

http://m.youtube.com/watch?v=8Sx08_OSXlY&desktop_uri=%2Fwatch%3Fv%3D8Sx08_OSXlY

Under de senaste veckorna har jag nog snittat på runt en 55 km löpning. Jag har återupptagit mina tisdagsträningar med IF Rigor och får därför minst ett pass i veckan med riktig kvalité. Förra veckan var det premiär för mig och den här säsongen att springa med pannlampa. Jag har tidigare skrivit ett populärt inlägg om just pannlampslöpning. Jag gillar det skarpt även om allt är mer diffust, det känns som jag springer fortare än jag gör och mina sinnen skärps. Just den här rundan sprang jag från Skår i Göteborg och upp i Delsjöterrängen där jag med pannlampans hjälp kunde avverka en kuperad runda runt Stora Delsjön. 

Höstlöven hade lagt sig som en tjock matta på marken som gjorde att alla ljud dämpades. I skenet från pannlampan glittrade ett lätt duggregn. Ibland kunde jag se ett par ögon glimma från rådjur eller en katt. Min hund sprang med lätta steg framför mig och hjälpte mig med vägvalen. Trots ett kompakt mörker runt mig kände jag mig lätt och fri. Under en stund fick jag associationer till öppningssceenen i filmen - När lammen tystnar - från 1991. I filmens början springer Clarice (Jodie Foster) på en motionsslinga vid FBI-akademien. Den sekvensen andas för mig en blandning av kämparglöd, frihet och en väntan på något stort eller okänt som skall komma. För en del kanske den ger en olustkänsla eller till och med rädsla, men inte för mig. Ni kan själv avgöra vilken känsla ni får av följande klipp - http://m.youtube.com/watch?v=8Sx08_OSXlY&desktop_uri=%2Fwatch%3Fv%3D8Sx08_OSXlY

För mig blir det fler pannlampsrundor i höst och vinter....

När lammen tystnar, kan räknas som en blandning mellan skräckfilm och thriller. Något annat som nästan har blivit 

som en thriller är att anmäla sig till vissa löpartävlingar. I går skulle jag anmäla mig till den trevliga tillställningen

Sandsjöbacka Trail Marathon. Jag hängde på låset när anmälningstiden startade. Efter 18 min lyckades jag 

komma fram i cyberrymden och få en av de åtråvärda platsena. Tänk att det är så populärt att springa ett 

terrängmaraton mitt i kallaste vintern. Den 26 januari kommer för mig att bli ett riktigt drama.....

Det rullar på!

Det rullar på trots bristen av inlägg. Min dator har som sagt gått hädan, därför får jag nu under en tid slänga in kortare inlägg som jag skriver i mobilen. Sen senast har jag fortsatt med att försöka få till minst ett trailpass och ett långpass eller åtminstone ett längre pass i veckan. Jag har dock slarvat med rena kvalitétspass som t.ex. intervaller vilket märktes då jag sprang Göteborgsvarvets seedinglopp i Växjö. Milen sprangs på en fin och platt bana runt Växjösjön. Jag fick kämpa för att ta mig runt på - hmmmm - höga 40 min. Diagnosen lyder, för lite VO2max träning. Därmed har jag bestämt mig för att återuppliva mina tisdagsträningar med IF Rigor. I en grupp går det inte att löka!!! Men däremellan hinner jag med en del fin löpning. Förra veckan avverkade jag ca 15 km fantastiskt fin trail längs Vildmarksleden. Jag sprang med hunden från Härskogen till Jonsered. En runda som definitivt rekommenderas. Bilden ovan beskriver en del av känslan. I en snar framtid skall jag dra hela sträckan fram till Skatås.

Öloppet 2013 - en erfarenhet rikare!

Då är det hög tid för mig att dela med mig av min erfarenhet av Öloppet 2013. För en erfarenhet blev det! Anledning till att det dröjt med en race-report är två - dels har min MacBook gått hädan och sedan känner jag att det är ganska skönt att få lite distans och hinna reflektera över alla intryck som loppet gav. Det här inlägget knåpar jag ihop på en IPad, därför får ni stå ut med eventuella konstiga bilder eller format.

Som för de flesta andra "Öloppare" blev det en tidig morgon för att hinna med färjan kl 07.00 vid
Saltholmen. Väl på Brännö blev det frukost och därefter registrering. Vi var tidigt vid startplatsen och den där vanliga nervositeten innan en tävling började dyka upp. Den här gången var jag dessutom till viss del ute på okänt vatten, då jag aldrig tidigare har tävlat i swimrun.

Redan när jag hade fått på mig min våtdräkt började värmen ge sig till känna. För naturligtvis var det tvunget att bli årets varmaste dag just den här dagen och samtidigt skulle det självklart blåsa en frisk bris. Alla mina större utmaningar har visat sig bjuda på annorlunda väder. Sandsjöbacka Trail Marathon - snöstorm, Stockholm Marathon - regn, blåst och hela fyra grader varmt. Samtidigt ger ju de yttre omständigheterna den här typen av utmaningar en ytterligare dimension. För ett swimrun med 31 km löpning och 5 km simning blir vädret en betydande faktor - hur du än förbereder dig kan vädret ge dig ett litet spratt och ju tuffare desto roligare på något konstigt vis.....

Jag och Linus hoppade i havet innan ens starten gått för att kyla ned oss, vilket var smart då starten
blev försenad. Så gick startskottet och den första löpningen på strax över 2 km startade. Vi hade ställt oss ganska långt bak i fållan vilket gjorde att det blev lite kö ner i vattnet. Redan den första simsträckan över till Köpstadsö på ca 720 m var vågig. Väl uppe på land började en ganska teknisk och kuperad löpning. Den var också bitvis trång. Sedan tuffade det på - omväxlande löpning och simning. Om ni vill få en känsla av simningen kan ni titta på följande klipp - http://www.svtplay.se/klipp/1376989/oloppet-lockade-over-400

Jag tyckte att de kändes bra ungefär fram till två mil och Styrsö. När jag sprang ner mot energistationen på Styrsö-Bratten började jag känna mig lite lätt illamående. Som tur var stod min familj och väntade där. Att se sin fru och höra sina döttrar skrika heja pappa gav mig den där lilla extra energin som verkligen behövdes. Klippte en Redbull för ytterligare energi men kunde inte äta någon fast föda. Nästa löpsträcka var åter kuperad men nu var underlaget bitvis på fin flisad motinsspår. Därefter följde några kortare men rejält tekniska löpsträckor på klipphällar varvat med stökig simning. Dessutom började det dyka upp en hel de brännmaneter i vattnet. Ett tag tyckte jag att vattnet hade en svag nyans av ett rosa skimmer, vilket troligen var trådar från maneterna eller möjligen en konstig hallucination.  Mina simglasögon envisades att imma igen vilket gjorde navigeringen omöjlig. Linus var starkast av oss två och tog täten med linan på de flesta simsträckorna. Jag började också få kramp i vaderna och då främst under slutet av simningen och början av löpningen.

På Vrångö där banan vänder tillbaka började jag känna mig rejält sliten. Vi gjorde misstaget att inte cabba ner d.v.s fälla ner överdelen av våtdräkten under den här sträckan. Värmen, krampen och illamåendet gjorde den sista milen till en ganska tuff uppgift. Linus hade lite mer ork och kunde peppa mig att hålla åtminstone styrfart på benen. Sista simsträckan kändes riktigt skön och sedan återstod bara löpningen på Styrsö över bron till målet på Donsö. Även om jag nu ville öka farten var det omöjligt pga illamåendet och krampen. Med viss zombie känsla sprang Team HellWall in i målfållan på 6h 56 min och 42 sek. Jag fick sätta mig ned en bra stund för att hitta krafter till den ganska långa promenaden till dusch och omklädningsrum. 

Mitt intryck av loppet var - tuff löpning, tuffare än simningen - fantastisk publik, på varje ö eller kobbe stod det vänliga människor som hejade - även om vi var i rörelse länge så gick tiden fort (för fort) - västkustens skärgård är vansinnigt vacker och sist men inte minst - underskatta aldrig ett lopp av det här slaget.

Illamåendet var en ny erfarenhet. Troligen hade jag drabbats av sjösjuka pga av den stökiga simningen. 

Kommer vi tillbaka? Definitivt och då mer förberedda. Utrustningsmässigt kändes det bra. Gummilinan mellan oss var till stor hjälp under både sim och löpning, vi skall bara kapa den några meter till nästa år eller hitta en annan lösning (där linan kan rullas ihop ungefär som ett flexikoppel till hundar) Vätskeryggan fungerade bra, men jag tror jag skall försöka använda ett vätskebälte nästa år för att enklare och snabbare fylla på nytt vatten. En dragkedja på våtdräktens front skulle förenkla nedcabbandet. Träningsmässigt behövs det betydligt fler långa långpass löpning, gärna i tuff kuperad terräng. Simningen måste bli bättre. Nu kändes det som om vi inte vågade eller kunde ta i riktigt ordentligt. Crawlen tog oss framåt men för sakta. Flertalet lag som på pappret är sämre löpare slog oss rejält pga deras bättre simning. Lösningen blir att slipa rejält på simtekniken. Jag tror att med årets erfarenhet och mer av ovanstående träning så kan vi kapa rejält med tid till nästa år och jag ser redan fram emot Öloppet 2014.

Löpning i Särö Västerskog

Särö Västerskog

Den riktiga Anton K

Kopian...

I måndags var jag och Linus ute i Särö Västerskog och sprang en kort sväng. Vanligtvis har vi under den sista tiden åkt iväg för att simspringa i våtdräkt och även om det är riktigt roligt kändes det den här gången befriande att bara springa även om miljön var den samma som under våra swimrun. Linus sprang i bara tights och med sitt skägg var han en kopia av Anton Krupica eller möjligen en ultravariant av Jesus.
Dessutom var hans löpning på klipporna bitvis likt en bergsget. Det kan bli han som får dra runt mig på lördagens begivenhet i skärgården....

Vädret var så bra som det kan vara en kväll under den svenska sommaren. Sol och vindstilla. Vattnet var spegelblankt och löpningen var riktigt skön. Det blev ytterligare ett pass att lägga in i minnesbanken inför den bistra vintern. Rekommenderar varmt en runda i Särö. Vi valde att parkera vid gratisparkeringen och sprang sedan ner till badplatsen, vidare upp på klipporna längs havet. I princip följde vi slingan som finns på kartan nedan, förutom att vi tog en extra sväng ut på udden. Efter ett varv vid havet och skogen sprang vi på asfalt norrut och förbi Blomstermåla och sedan ner längs golfbanan. Därefter direkt ner till havet där vi sprang på en fin slinga på klipporna igen tillbaka till stranden och parkeringen. Totalt blev det 8.3 km vacker löpning, njutning och ny energi.

Dags för ett nytt pass bland den röda faran.....

Ikväll är det åter dags att klä sig i gummi. Det blir till att simspringa vid Vallda Sandö. Jag och Linus skall testa lite nya saker inför Öloppet. Vi har bland annat skaffat en gummilina som vi skall ha mellan oss. Den skall förhoppningsvis göra det enklare för oss att hålla ihop vid simningen, framförallt om det blir en stökig historia a.k.a badanka. Dessutom känns det lite säkrare.

En annan sak som lurar i vattnet och som nu börjar dyka upp som röda meteorsvärmar är brännmaneter. Själv har jag en slags inbyggd skräckreflex när jag möter dessa havets bålgetingar. Trots att de troligtvis saknar det som vi kallar intelligens, känns det ibland som om brännmaneterna har snackat ihop sig och bestämt att jag är ett fritt villebråd. De beter sig som målsökande projektiler. För att råda bot på det har jag köpt Apolivas Sollotion med manetskydd. Den hindrar nog inte min inbyggda skräck men förhoppningsvis lindrar den något......den som lever får se...:-)

Från olanderswim.se

Då jag ändå skriver om säkerhet har jag hittat ytterligare en sak för säkerheten. Det är en flyboj som det går att packa ned saker i för att sedan blåsa upp. Bojen guppar på vattnet bakom dig när du simmar och skall enligt recensenter inte vara i vägen för simningen. Känns faktiskt som en bra investering för simning i öppet vatten bland båtar och vattenskotrar m.m. Vem sa att simning inte var en prylsport?

Videolänk till SafeSwimmer.

Virtual partner

Bild lånad från http://crosstranad.blogspot.se/

Jag har den senaste tiden mest sprungit i teknisk terräng,  på klipphällar, kuperat och dessutom varit iförd en väldigt tight och varm våtdräkt. Därför har naturligtvis kilometertiderna varit ganska blygsamma. Det skall förvisso sättas i samband med just de yttre omständigheter och i ansträngningsgrad har passen över lag varit ganska hårda och dessutom lite längre i tid och rörelse än ett vanligt löppass.

Men de gånger jag klippt navelsträngen till våtdräkten och sprungit i min vanliga löputstyrsel har det oftast blivit ganska lugna distanser. För att inte fastna i något lunktempo bestämde jag mig häromdagen för att testa min GPS-klockas Virtual Partner (VP). VP:n i Garmin 910XT fungerar på så vis att du kan lägga in ett pass som du tidigare har sprungit och sedan helt enkelt tävlar mot dig själv (på samma sträcka, naturligtvis). Alternativ ställer du in en medelfart som du vill att VP:n skall ha. VP:n håller då en konstant fart oberoende av lutning, underlag och vind m.m. Du ser hela tiden i klockan hur lång du är före eller efter i avstånd och tid jämfört med VP:n.

Själv testade jag alternativ två. Det var en varm dag och jag hade kört ett swimrunpass dagen innan. Mina lår var hyggligt sega därför bestämde mig för att låta VP:n löpa i 4.20 min/km. Sedan gav jag mig direkt ut på en ganska flack 10 km runda. Jag lyckades att slå VP:n med fantastiska 34 meter och snittade rundan i 4:19-tempo. Därefter tog jag en nerjogg på 2 km och då fortsatte VP:n tugga på i sitt inställda tempo och jag fick se den virtuella löparen susa förbi. För mig kändes VP:n som en bra motivationshöjare, ett sätt att pressa sig mig lite mer och även få in tävlingskänsla. VP:n passar utmärkt att använda vid snabbdistanser men också för att hålla ett jämt bra tempo vid långpass. Alternativ ett d.v.s att tävla mot mitt virtuella jag får jag prova längre fram.....men det kan nog bli ganska stressande!

Mer swimrun.....

Känslan under dagens swimrun!

Efter swimrun-bild. Lånad från crosstränad.

Öloppet närmare sig med stormsteg och på tal om storm blev dagen swimrun bitvis en ganska stökig upplevelse. Jag hängde på Team Crosstränad när de skulle köra ett kortare swimrun vid Amundö. Det blåste frisk bris och på havet var det vita gäss. Dags att testa sin dådkraft, mod och crawl. Det kan ju faktiskt vara likadant väder den 3 aug. Vår runda bestod av löpning på och simning mellan Lilla Amundö - Stora Amundö - Stora Torholmen - Ryggasholmen - Stora Amundö. Löpningen blir mest löpning på klippor, riktigt roligt, tekniskt men också ganska tufft för benen. Under de två första sträckorna med simning var det rejäla vågor, i alla fall i mitt perspektiv. Min crawl kunde nog jämföras med en dålig utombordares. Resterande sträckor simning var efter den upplevelsen rena barnleken.

Jag har tidigare försökt att beskriva känslan av att köra swimrun. Man brukar ju säga att en bild säger mer än tusen ord och då borde ju en film säga ännu mer. Den ena halvan av Team Crosstränad gillar att ta kort och filma under träningspass m.m. Här följer lite av hans alster under finare förhållanden....

En månad kvar!

gp.se

En bloggfri månad. Har haft lite andra saker för mig och helt enkelt tagit timeout från bloggandet. Men jag har inte tagit ledigt från löpandet. Bara lagt om träningen lite grann. Förra året blev det en hel del tävlande.....roligt då, men i år har jag valt att satsa (eller kanske mera fokuserat) på några få tillställningar. Om exakt en månad är det dags för Öloppet, d.v.s ca 31 km löpning och 5 km simning i Göteborgs skärgård. Min fokusering har bl.a. bestått i att lära mig crawla i bassäng och för att sedan flytta ut den kunskapen i öppet vatten. Det finns en viss skillnad mellan den tillrättalagda simbassängen och ett mer vilt element ute i det fria. Samtidigt som jag uppskattar naturupplevelsen då jag glider fram i en tyst sjö finns det en uns av en hissnande känsla. Det gäller att inte vara allt för filosofisk eller fundera så mycket på vad som finns under eller framför det ganska begränsade siktfältet som ens simglasögon ger - det bästa är att bara veva på.....snart dags att flytta från sjöarna och ner i det djupa havet......undrar vad som döljer sig där?

Träningen har under den senaste månaden mest handlat om så kallad swimrun, springa och simma iförd våtdräkt och löparskor. När jag springer blir jag snabbt p.g.a våtdräkten rejält överhettad och längtar efter att hoppa ner i det svalkande vattnet. Efter ett tags crawlande med löparskorna på börjar jag sukta efter att få sträcka ut  benen......swimrun blir en slags kompromiss mellan vad som fungerar för löpning respektive simning. Men framförallt är det en väldigt rolig träningsform. Ett pass med swimrun på tre timmar bara flyger iväg, jämfört med ett lika långt renodlat pass med löpning som mentalt kan vara ganska tufft. Det är en speciell känsla att springa rakt mot en sjö och sedan vidare framåt, simma på och att inte vika ner sig för ett litet hinder. När jag kommer upp på andra sidan känner jag mig oftast väldigt levande i nuet även om nuet rätt ofta är ganska vimmelkantigt p.g.a någon slags störning av balanssinnet efter simningen.....

Vad är väl en bal på slottet!

Äntligen tartan!

 Även förra veckan blev det ganska mediokert med löpning. Bra känsla under måndagens swimrun och även premiär i år för tartan och löparbana. Jag och Linus rev av 12*400 m med en minuts vila och en längre setvila på tre minuter efter sex intervaller. Farten snittades på runt 3:25 min/km och det får i dagsläget anses som godkänt. Dagen efter kom vinterkräksjukan på sent besök in i familjen. Själv blev jag däckad i två dygn och ett av barnen är fortfarande i skrivandets stund påverkad. När jag rest mig upp ur mitt miserabla tillstånd blev det dags att ta tag i lite underhållsarbete av huset. Målning av takkupa m.m.. Med andra ord ingen mer löpning den veckan. Planen var annars att ställa upp i Onsala Runt (12km) och springa extra fort för välgörenhet. Egen välgörenhet med ett besök på Nordic Outdoor hade inte heller suttit fel, men var är väl en bal på slottet.....

Den här veckan har åter börjat med ett pass med swimrun, eller kanske mer av löpsimning. Jag och Linus började med att nöta asfalt i ca 21 km för att därefter linka ner i bassängen för ett kortare pass crawl. Linus var stark passet igenom. För egen del kändes det konstigt, tungt och segt, trots att medelfarten under löpningen egentligen inte var särskilt hög med en 4:50 min/km i snitt. Möjligen var det kanske lite för tidigt efter kräkisen med ett längre distanspass. Dessutom är det som vanligt att jag slarvat med mina långpass under året och det betalar sig. På de kortare passen eller intervallerna håller jag ihop men när distansen glider över 15 km är det alldeles för tungt. Skärpning!!!!

Efter 21 km - Linus ser stark ut medan jag grimaserar illa...:-)
Bilden lånad från Crosstränad

Komfortzon och MMA-crawl

Den senaste tiden har det inte funnits så mycket tid för varken blogg eller träning. Mycket jobb, sjuka barn och hemmafix. En del tid för reflektion har det dock blivit. Livet går ju i lite olika faser och det gäller att hitta bra och utvecklande prioriteringar för att livet skall kännas balanserat. Ibland finns det gott om tid för träning och vid andra tillfällen gäller det att vara flexibel och klämma in löpning när tillfälle ges och när det passar eller känns passande. Min slutsats just nu är i alla fall att verkligen försöka pressa mig när jag får till mina löppass. Återhämtning från löpningen får jag tillräckligt med t.ex. när jag simmar eller vilar. Så kallade återhämtningspass blir det att prioritera bort. Vid de faser där jag har mer tid för löpning kan jag lägga in dem igen som rena njutningspass d.v.s springa nya rundor eller upptäcka stigar m.m. Dags att kliva ur den välkända komfortzonen.

Nu vill jag byta ut simhall mot hav!!!

Ett bra pass körde jag dock i måndags tillsammans med Linus (min Öloppspartner). Först ett riktigt pannbenspass med löpning. Pannbenet bestod av regn och rejäl blåst - nästan lite Stockholm Marathon 2012 deja vu. Vid rådande väderlek är det bra att vara två. Vi sprang och avhandlade allt från Ölopps-taktik till vardagliga saker och vipps hade en timme gått och vi var vid simhallen och hade avverkat ca 13.8 km. Därefter en värmande dusch för att försöka få tillbaka känseln i fingrar m.m. Slutligen crawlintervaller 5*100 + 4*250 m i bassängen. Bra känsla genom hela passet, riktigt bra faktiskt. En anekdot gällande simningen var att hallen från början inte hade någon fartbana öppen utan vi fick trängas med andra motionssimmare. Jag och Linus körde crawlen med handpaddlar och efter en stunds vevande tyckte en badvakt att det nog var bra med en fartbana till oss. Inte för att vi var extremt snabba utan för att vi kunde spräcka skallen på någon med våra paddlar. Är det en vanlig form av olycka i simhallar eller kör vi helt enkelt en helt egen kombination av simning och kampsport, typ MMA-crawl...:-)

Kungsbackaloppet blev bra träning!

Så här lätt vill jag kunna springa!

I lördags sprang jag Kungsbackaloppet. Redan under uppvärmningen inför loppet kände jag mig icke snabb. Benen var sega och den där lätta känslan ville inte riktigt infinna sig.

De första kilometrarna av loppet kändes benen dock helt okey, däremot tyckte jag att jag andades lite väl tungt. Det rullade på i strax över 4-tempo. Redan innan vändningen (halvvägs) började benen protestera och fötterna skava. Milen passerades på 41:08 min vilket var ungefär samma tid förra året, men då hade jag betydligt mer krafter kvar att ge. Jag fick också lite negativa tankar och farten sänktes. En taktik borde kanske varit att ge allt för att spänna bågen och försöka hitta tempot igen, men mentalt var jag inte sugen utan jag fortsatte tävlingen som en träning. Sprang i mål på 1.30.20.

Jag är inte missnöjd i någon större utsträckning. Min simning, som jag uppskattar, har tagit en hel del löptid och löpningen i sig har i stort handlat om trail och inte om längre tempopass eller snabbdistanser på asfalt. Kort och gott blir du bra på det du tränar på. Just nu är det stora målet Öloppet den 3 aug och det är då jag skall vara i bra form inför just det loppet.

Skall ändå försöka hitta lite fokus inför Göteborgsvarvet som är om mindre än en månad. Får helt enkelt ge mig ut i asfaltsdjungeln och springa lite snabbare.

Kungsbackaloppet 2013

kungsbackaloppet.se

Imorgon springer jag en halvmara i form av Kungsbackaloppet. Banan är en vändbana och anses som snabb. Frågan är om det då räcker med att träna lite mindre, då banan ändå är snabb eller om jag blir supersnabb om jag tar på mig ett par snabba skor. Jag tror jag trycker i mig lite rödbetsjuice, precis som förra året. Då blir jag lite extra snabb. 

Loppet är faktiskt (med undantag från Göteborgsvarvet) det första loppet som jag nu springer för andra gången. Det betyder att jag har en tid att förhålla mig till, bra eller dåligt - det visar sig.

Om ni är sugna på att springa snabbt går det bra att efteranmäla sig. Vädret skall bli fint och supersnabbt med sol, svag vind och ca 10 grader.

Lycka till imorgon alla snabba löpare....och Ni andra också!

World Half Marathon Championships Copenhagen 29 March 2014

Jag och Linus (tack för tipset) har idag ordnat varsin plats till VM i halvmarathon i Köpenhamn 2014. Lördagen den 29 mars 2014 är vi i Köpenhamn och står i startfållan.

Nu är det naturligtvis inte så att någon av oss har kvalat in till VM. Svenska Friidrottsförbundet har stenhårda kvalgränser för dem som skall springa VM i halvmarathon. När anmälan öppnade för danska löpare den 30 november tog de 18000 platserna slut på några timmar. Nu har IAAF för första gången givit klartecken för att 25000 löpare / motionärer skall få starta strax efter de internationella superstjärnorna. 5000 platser skall vara tingade för utländska löpare.

 Vi skaffade våra platser via Albatros Travel. De har 500 platser bokade för enbart tävlingen (plus en del paketlösningar). En startplats kostar €99. Är Ni sugna måste Ni nog bestämma er ganska snabbt.

Det blir garanterat en riktigt trevlig upplevelse! Dessutom är det smidigt att loppet ligger så nära och dessutom i vackra Köpenhamn.

2014 är året då vi skall løbe !!!

Provlöpning av Lerum Vildmark m.m.

Bild från 2012

Veckans traillöpning blev den här veckan en provlöpning av Lerum Vildmark. Jag sprang loppet, 18 km, förra året och måste nog lägga den tävlingen som en av de vackraste och roligaste under det gångna året. Därför hängde jag på en provlöpning i tisdags. Jag var inställd på att det var den långa banan som gällde men tyvärr handlade det om 10 km banan. Men det blev trots allt en riktigt trevlig runda och framförallt stigpartierna är suveräna att springa på. På vissa partier när teknik och känsla stämde fick jag en viss förnimmelse av runners high, främst på vissa backar och utförslöpor. För mig blev provlöpningen en slags fartlek - extra roligt att köra i terräng. Håll utkik på deras hemsida eller facebook för nästa provlöpning.

För övrigt har veckan bl.a. bestått i två bra simpass. Det första blev tillsammans med Linus och då körde vi intervaller med 5*100 m samt 4*200 m och ett avslut på 50 m. I onsdags blev det swimrun. Då började jag med stegintervaller på löpbandet. Det blev en stege på 6,5,4,3,2,1-minut med 2 minuter joggvila mellan 6,5 och 4 och en minut på resten. Intervallerna sprang i en progressiv fart av 4, 3:55, 3:50, 3:45, 3:40 och 3:30 min/km. Ett bra pass med en fin känsla. Efter stegen blev det en dusch och därefter direkt ner i bassängen där det blev en insim på 100 m följt av 10*100 m med 30 sek vila mellan hundringarna. Jag ser nu verkligen fram mot att få byta ut simhallen mot havet.

Idag tog jag en milrunda med hunden. Trots ganska sega ben och en tung mage p.g.a en stabil frukost med amerikanska pannkakor lyckades jag putta igång kroppen till att snitta på runt 4:30-fart. Det var ett strålande väder med sol och tvåsiffrig temperatur. Glad i hågen försökte jag hälsa på de andra motionärerna som jag mötte. Märklig att så få eller i princip ingen lyckas eller orkade ge ett hej eller en nick tillbaka, trots att jag fick ögonkontakt. En större grupp löpare från Friskis&Svettis hälsade i alla fall tillbaka. Men de har nog lite mer folkvett än andra....:-)

Ljuset i tunneln!

Ljuset i tunneln!

Den här veckan har varit en ganska lugn vecka bestående av distanspass. I tisdags var jag med och coachade under Göteborgsvarvets löparkvällar. Det blev en lugn trevlig och social runda på ca 13 km.

Sedan har jag och min hund avverkat ca 19 km på numera välkända stigar mellan Jonsered och Örgryte. Gjorde en liten extrasväng innan Bertilssons stuga för att få till lite fler höjdmeter och tid. En väldigt fin runda och jag sprang med ett litet fånigt leende på läpparna. Jag har också hunnit med ett helt godkänt crawlpass, en kort transportjogg och ett ännu kortare progressivt pass på löpbandet.

I kväll var Emelie Forsberg med i Sportspegeln. Ett trevligt inslag med en otroligt duktig och inspirerande traillöpare - http://www.svtplay.se/klipp/1144506/jag-alskar-att-springa

Till nästkommande vecka blir det hög tid att lägga in lite snabbare löpning. Tanken är att jag skall springa Kungsbackaloppet (21km) den 20 april. Har inte riktigt koll på min form, men det hade varit roligt att slå min fjolårstid på 1:27:31.

264.1 km

Bild från provlöpningen av Risveden Terräng

264.1 km är den sträcka jag totalt sprungit i mars månad nådens år 2013. I mitt perspektiv är det en bra summa. Den sista veckan blev det ca 65 km löpning, samt lite simning och styrketräning. 

Veckans höjdpunkt eller kanske höjdmeter, var naturligtvis provlöpningen av Risveden Terräng - 17.7 km. Som sagt - alltid roligt med social löpning på en vacker och kuperad bana. Bra ordnat med en avslappnad men ändå proffsig inställning av arrangörerna. Det serverades bl.a. varm sportdryck under banan och i målgång fanns det kaffe och tilltugg. 

Veckans bottennapp var simningen - den här gången kändes tekniken urusel. Men lite vattenvana fick jag i alla fall och inför Öloppet kan det vara bra att träna på att tåla kallsupar....

Veckans mördare var egentligen bland de kortaste. Testade mina riktiga barfotaskor, ZEMgear Terra, på löpbandet. Sprang 6 km i maklig fart. Dagen efter (då jag skulle springa Risveden) kändes det rejält i mina vader. Jag trodde att jag var hyggligt van vid så kallade minimalistiska skor, men jag hade fel. 

Veckans skönaste pass var terrängintervallerna med IF Rigor. Aldrig fel med intervaller i terräng. Hög puls på mjukt underlag i naturen ger en skön känsla efteråt...

Veckans vanligaste pass eller troligen månadens är den obligatoriska rundan med joggingvagnen, barnen och hunden. Det märks att solen och lite vår-feelings har kommit fram, då det är betydligt fler personer som hejar och ger glada tillrop när de ser mig springa med mina småttingar och hunden.

Tyvärr avslutade jag veckan med att få i mig lite barnbaciller som gav mig halsont. Hoppas att det har försvunnit tills morgondagen - läs tisdag. Då drar nämligen Göteborgsvarvets löparkvällar igång. Första tillfället är det en helt vanlig distans på schemat - alla är välkomna. Gå in på följande länk för att hitta närmsta plats för dig!