Löpning och smärtstillande!

Idag har jag varit med Linus och sprungit i Skatås. En sväng på den välkända Skatåsmilen och ett varv runt Stora Delsjön, totalt 17.5 km. Det gav oss i runda svängar ca 190 positiva höjdmeter och lika många negativa d.v.s ca 390 höjdmeter. Lidingöloppet skall ha totalt ca 550 höjdmeter men då på 30 km. Det blev en bra runda i trevligt sällskap. Vi sprang mestadels i prattempo. Vad min form står inför Lidingöloppet - det vet jag inte riktigt. Formen jag har idag - den har jag på Lidingö eller som jag läste någonstans - är jag tjock idag är jag tjock på Lidingö. Det sistnämnda är dock inget större problem för mig.

På vägen till Skatås plockade vi upp två journaliststudenter. De hade av någon outgrundlig anledning hittat min blogg och då även mig. De ville gärna träffas och ställa lite frågor om löpning och smärtstillande. Det var två stycken riktigt trevliga blivande journalister som ställde sina frågor innan och efter rundan. De valde att inte följa med på vår runda utan stannade kvar inne i värmen på Skatås café. Kände att jag pladdrade på ganska osammanhängande. Det blir lätt så för mig när jag pratar om löpning. Finns ju så mycket nördigt att prata om. 

Min egen inställning till löpning och smärtstillande är att jag tror på att lyssna på kroppens signaler och inte stänga av med smärtstillande. Det skall göra lite ont ibland om du vill utvecklas som löpare och den typen av smärta eller träningsvärk är kroppens sätt att reparera sig själv och att anpassa sig till den belastning som löpningen innebär. Jag tror att du gör mer skada om du tar tabletter för att minska smärta under ett pass eller för att plocka bort eventuell träningsvärk efter. Värkmedicinen kan också ge skador vilket du kan läsa om eller höra om på följande länk från Sveriges Radio. Värken kan också bero på att du belastar något som är för svagt och som egentligen behöver tränas upp. Som exempel - börjar du få känning av en hälsena kanske det är en idé att göra en punktinsats där tidigt, d.v.s göra tåhävningar eller dylikt för att stärka dina leder, ligament, muskler och senor just där. Om du tar tabletter försvinner naturligtvis smärtan just där och då, men problemen kvarstår och kan bli värre med tiden. 

Nu har jag varit förskonad från löprelaterade skador och är kanske lite färgad av det och dessutom är jag en vanlig amatör och motionär. Kanske beror det också på mina ovanstående reflektioner eller möjligen ren tur? 

Vad är Er inställning till löpning och smärtstillande och tror Ni att det är vanligt bland motionärer att träna löpning samtidigt som man tar smärtmediciner?

Fartlek!

Ett litet tema just nu i löparbloggsvären är "pressen att springa fort" eller tvånget att "prestera". Det skrivs bl.a. om alla löpargrupper som har ploppar upp (främst i Stockholm) där det främst handlar om att träffas på bestämda tider och köra tuffa intervallpass. Det finns många fördelar med de här grupperna bl.a. det sociala och att du troligen presterar och tar i lite mer än om du skulle springa själv. Nackdelen är naturligtvis att du p.g.a grupptrycket kanske springer för fort och riskerar skador eller att återhämtningen blir för kort mellan alla tuffa pass. En annan aspekt är att du under all press att prestera kan glömma bort glädjen med löpningen. 

För hög fart kan leda till skador.....

Ett bra sätt att behålla motivationen, slippa pressen och ändå utvecklas som löpare är att springa fartlek. En träningsform som lätt glöms bort mellan alla intervaller, snabbdistanser och lugna distanser. Fartlek sprang jag i tisdags tillsammans med IF Rigor och löparkvällarna inför Göteborgsvarvet. För egen del tycker jag att fartlek skall vara precis som namnet - en lek med farten. En del kör efter klockan t.ex. 2 min fort - 1 min sakta o.s.v. Det tycker jag blir lite för likt intervaller och mitt förslag är att springa på känsla, lägga in fartökningar spontant och kanske strunta helt i GPS-klockan. Med fördel kan du använda en kuperad slinga och öka i uppförsbackarna - över krönet och sedan jogga lugnt fram till nästa backe då du trycker på igen. Går det för lång tid / sträcka mellan backarna kan du lägga in en fartökning spontant. För nybörjaren är det ett bra sätt att vänja kroppen vid fartökningar och för den vana löparen går det att få fartlek till ett hårt men roligt pass. Om du vill springa fartlek i en grupp är ett förslag (om Ni inte är allt för många) att en löpare börjar med att bestämma när fartökningen kommer och hur lång, nästa bestämmer längden på vila och sedan var nästa ökning kommer o.s.v. Bara du själv eller fantasin sätter gränser....

Risveden Terräng 2012!

Leriga skor efter en härlig tur!

Igår var det dags för Risveden Terräng 2012. Ni vet loppet som marknadsför sig som sjöarnas och backarnas lopp, samt som västra Sveriges tuffaste terränglopp. Det som är 17682 m långt och har en höjdskillnad på 225 m, 22 stycken backar varav den brantaste har en lutning på 7.14 %.

Vädret var på sitt bästa humör - soligt ca 15-16 grader och måttlig vind. Redan när jag närmade mig tävlingsområdet i Sjövik märktes det att det här var ett välordnat lopp. Tydliga skyltar som visade vägen. Väl på plats var det p-vakter som hjälpte till att få bilarna parkerade med millimeterprecision. Lätt att hämta ut nummerlapp, lämna in värdesaker och hitta startfållan m.m. Många andra arrangörer av motionslopp skulle kunna hämta inspiration från Risveden Terräng. Proffsigt på plats, innan start, under (funktionärer som under loppets gång talade om hur banan såg ut framöver etc) och efter tävlingen. Dessutom har de snabb uppdatering av resultat och övrigt på deras hemsida och andra sociala medier. Lägg därpå en smart marknadsföring. Bra jobbat av Sjöviks SK.

Bild lånad från risvedenterrang.se

För min egen del var det med ett leende på läpparna jag stod på startlinjen. Mina ben var tyvärr sega redan innan start- vilka de konstigt nog har varit hela veckan efter förra helgens lilla millopp. Men kul tänkte jag ändå ha. Första km sprangs som vanligt för fort på 3.50 min och sedan var det några km som pendlade 4-tempo till 4:27 min/km. Jag hamnade ganska snabbt in i en behaglig position i loppet och bestämde mig för att försöka hålla den istället för att jaga efter något slags rekord. Efter ca 6 km dök väggen eller loftet upp. Där gick jag som de flesta andra. Hällde lite vatten över huvudet och sprang vidare på de fina, lerig och tekniska stigarna. Min för snabba start började nu betala sig, benen blev stumma och tempot sjönk. Jag hade inte ens lika lätt att dra på tempot i nedförsbackarna som jag brukar. Jag gjorde nog också misstaget att bli för bekväm på stigarna istället för att försöka trycka på. Banan sprangs nu på bitar av vacker John Bauer skog, stigar, leriga nedförsbackar, spänger och grusväg. Sista två kilometrarna är egentligen en enkel transportsträcka på flack grusväg och asfalt. Mina ben var där rejält stumma och jag kunde svårligen hålla för mig en anständig fart. Jag hade sololöpt i ganska många km men här blev jag omsprungen av några stycken. Upp för sista "lilla" backen - jag glömde att räkna de 22 backarna - och in i mål på 1:25:55. Helt ok då mitt mål var runt 1:25. Tills nästa år skall jag ha kört mer backträning och kanske lägga upp taktiken lite annorlunda. Dessutom är det som jag sagt tidigare - vill du bli en bra traillöpare - då får du springa trail. För mig har det blivit lite väl mycket asfaltsnötande den sista tiden. Just nu tänker jag ställa upp på Risveden Terräng 2013 (den 14 sept) men då med mer erfarenhet och ännu fler trailrunningmil i kroppen.

Kullavik Hamnlopp!

Upploppet på Kullaviks Hamlopp!

Igår var jag i de fashionabla kvarteren i Kullavik och sprang deras Hamnlopp. Det är ett ganska litet motionslopp, men som ändå erbjuder lopp i olika distanser och klasser för både barn och vuxna. Jag ställde upp i 10 km. 

Som vanligt när det gäller den här typen av motionslopp var det lite lätt rörigt innan starten. Dels blev starten försenad och sedan är det den vanliga visan om var själva startpunkten är och hur lång fram vågar jag ställa mig o.s.v. Men på något sätt gör de här sakerna att loppen blir lite charmiga och mer opretentiösa. 

Min egen uppladdning inför loppet var egentligen noll. Jag såg tävlingen mest som ett bra snabbdistanspass i veckoplaneringen.

Jag trodde att banan skulle vara ganska flack och snabb, men det visade sig inte alls stämma. De första fem km innehöll en hel del korta och branta backar. Som vanligt öppnade jag ganska optimistiskt och den första km sprangs på runt 3.40 min. Efter 3-4 km hamnade jag i en liten dipp - vilket jag ofta gör på millopp.  När skylten för fem km passerades hamnade jag åter i rätt rytm i både löpningen och tankar. Sista halvan av loppet var platt, men en hygglig motvind gjorde det ganska hårt ändå. Jag koncentrerade mig på att hålla mitt tempo och min placering. Ingen sprang förbi mig och jag kunde springa in i mål på 39:15 och det räckte till en tionde plats.

Det här var mitt tredje millopp i år. Mitt mål har varit Sub 40 och det har jag fixat på samtliga, på så vis känns det stabilt. Under sommaren har dock fokus inte varit på aerob träning och att bli snabbare på milen, utan mer på trail running, tröskelpass och lugnare distanser d.v.s uthållighet. Ser jag in i kristallkulan och ett år in i framtiden, hoppas jag på en stabil tid under 37 min. 

Har lite svårt att bestämma mig för vilken distans som är min favorit men ett är klart - milen är en hård distans. Min tidiga dipp på millopp beror troligen på mitt centrala system, d.v.s hjärta och lungor. Har märkt att jag ofta på milen, snabbt får en hög puls innan den eller jag hittar rätt tempo. Då är det lätt att det blir lite negativa tankar och att hjärnan vill att jag skall ta det lugnare - tänk om jag får kramp o.s.v.? När jag passerat halva distansen har det mentala hunnit i kapp och trots att sista biten är tung går det oftast bra att kräma ut lite till ur kroppen. Mina lokala system - benen brukar det inte vara några problem med på distanser upp till en mil. Med det sagt så trivs jag nog bättre på lite längre distanser och gärna i kuperad terräng och tekniska stigar som ger en annan mental utmaning.

Kullaviks Hamnlopp var ett trevligt lopp med en fin bana. Inför Risveden Terräng och Lidingö var det för mig, perfekt med den kuperade banan. Det är också alltid kul när folk står utanför sina trädgårdar och hejar, det ger en fin familjär stämning.

Extra roligt var att min egen familj / fru och barn dök upp och förgyllde loppet. Min äldsta tös pratade löpning en bra stund efter loppet. Roligt var också att en kollega och vän till mig - Johan - också sprang loppet. Han och hans fru sprang tillsammans från start till mål - ett riktigt trevligt sätt att genomföra ett lopp.

För övrigt är jag nöjd med den här veckan. Lite över 7 mils löpning med både kvalité och lugna distanser.

Nu laddar jag om inför nästa helgs drabbning - Risveden Terräng!

Produkttest av Adidas AdiZero XT4

Adidas AdiZero XT4

Inte lika minimalistiska som de här...:-)

Nu har jag hunnit springa med XT4:an ett tag. Kort om skon - Adidas räknar in skon i det minimalistiska segmentet, ett par skor i storlek 9.5 uk eller 44.5 euro väger in på 10 ounces d.v.s ca 285 gram. Ni får själv avgöra vad som är en minimalistisk sko för just Er. För min del tycker jag att skon ger en lätt känsla och det är för mig det viktigaste. Skons drop är på 6mm.

Överdelen är gjord av luftig mesh och liknar den på Hagio och Feather. Det ger en skön känsla och hjälper till med att transportera bort fukt. Det mest intressanta är sulan. Den är gjord av däcktillverkaren Continental. Dubbarna under skorna är ca 7mm höga och ger ett mycket bra grepp på de flesta underlag. Fungerar utmärkt på leriga stigar och bland hala klippor. Springa på grusväg eller korta bitar på asfalt är inget problem. Sulan är av hög kvalité och kommer troligen att hålla i många mil. Det finns ingen direkt skyddsplatta mot stenar m.m. men sulan går upp en bit på framfoten och ger ett visst skydd.

Jag har hittills sprungit som längst 21 km med dem och tycker att de är riktigt bekväma. De ger en bra känsla med underlaget, vilket är viktigt för trailskor. En sko för riktigt långa och lugna terrängrundor, men också som en snabb tävlingssko. Som jag skrivit tidigare - för mig är det ett par skor som sitter på foten utan att kännas - de är där och gör sitt jobb. De kommer troligen bli mitt val under Lidingöloppet, trots att det inte i mitt tycke är ett utpräglat terränglopp. Jag kommer definitivt bära dem under Risveden Terräng och hade jag idag varit med på Ö till Ö eller Öloppet hade XT4:an suttit på mina fötter.

Bunketorp och film från Risveden Terräng!

Gott och blandat i Bunketorp!

Idag var jag i fantastiska Bunketorp i Lindome och sprang. För Er som bor i Göteborgsområdet och vill ha ett bra alternativ till Skatås och gillar kuperad terräng är Bunketorp det givna valet. För egen del tycker jag att Bunketorps 8.5:a slår den berömda Skatåsmilen i både antal backar, natur och löpglädje. Dessutom finns det en hel del andra distanser att välja på. Perfekt för bl.a. kuperade intervaller och backträning.

Vacker kuperad terräng i Bunketorp!

Jag sprang 8.5:an plus 7.5:an. Totalt, med en extra sväng för att få in ytterligare en brant backe, blev det ca 16.5 km där jag snittade på ca 4:55 min/km. För att ytterligare prata i trailrunning-termer visade min Garmin på 341 höjdmeter. Visserligen är det nog lite av en glädjemätare i min klocka, men det skall ändå jämföras med Skatåsmilen som innehåller ca 150 höjmeter (eller 300 m på två varv). Sprang i mina grymt sköna Adidas AdiZero XT4 och lovar att snart återkomma med en fullständig utvärdering.

Mycket bra träning för mig inför Risveden Terräng. Nu finns det ett rykande färsk webb-Tv program om den tävlingen. En snabblänk hittar du här.

Finnkampen och tidig Kick-off inför Göteborgsvarvet!

Finnkampen där Musse visade sina muskler....

I lördags var egentligen den stora planen att springa STT i Kåsjön, som jag tror är en riktigt trevlig tävling och upplevelse. Jag fick dock ett erbjudande från min klubb, IF Rigor, att följa med på en kick-off inför Göteborgsvarvets löparkvällar. Kick-offen var också under lördagen. Valde kick-offen då det faktiskt kommer fler terränglopp.

Jag och Jens (en duktig dansk löpare) åkte från Kungsbacka till Friidrottens Hus i Göteborg. Där hade det samlats löpare från olika klubbar från stora delar av Sverige. Det bjöds på kaffe, frukost och löparsnack. Sedan blev det lite information om Göteborgsvarvet, dess historia och en del nyheter inför 2013, bl.a kommer det att bli en stafett under Göteborgsvarvsveckan - tror att det var 5*4 km. De har inspirerats av DHL-stafetten i Danmark. Det är en gigantisk löparfest med över 100000 deltagare.

Oscar Käck

Lite grupparbete han vid med innan det var dags för ett föredrag av Oscar Käck. För Er som inte råkar känna till honom, har han bl.a. varit Svensk Mästare och Nordisk Mästare på 10000 m. Just nu tävlar han för Hälle IF. 

Han hade en mycket givande diskussion om löpskolning och gav även  tips om kvalitetsträning och olika intervaller. Löpskolning är något jag glömmer bort mellan varven. För att vässa formen, kapa tid och hålla sig skadefri är det viktigt. Måste verkligen påminna mig själv om min hållning vid löpning - att ha en stolt hållning, fram med höften och landa på fotbladen. Skall också prova att lyfta knäna lite mer - går åt lite mer energi men samtidigt riktar jag ju energin framåt och då borde hastigheten öka - så länge jag har rätt hållning landar faktiskt fötterna under tyngdpunkten och därmed kroppen.

Oscar fortsatte sin sittning en stund efter lunch. Därefter åkte vi till Ullevi och tittade på Finnkampen i ett fantastiskt väder. Höjdpunkterna blev 3000 m hinder, där Eric Senorski visade på fin och stark löpning och med en extra växel under sista varvet vann på 8:46:43. Inför 10000 m hade vi fått inside-tips från Oscar om det Svenska lagets taktik. Tipset visade dig stämma. Efter ungefär halva loppet ryckte Mikael Ekvall och Emil Lerdahl, medan Musse drog ned på sitt tempo. Finnarna hamnade bakom Musse och hade behövt runda honom för att ta upp jakten. När några varv var kvar drog Musse på och lämnade Finnarna bakom sig. Han sprang därefter förbi Emil och Mikael och vann enkelt på 29:47:40.

Allt som allt var det en givande och inspirerande dag. Trots att jag är ganska ny som löpare har jag hunnit samla på mig en hel del erfarenhet och vitsen med erfarenhet är ju faktiskt att dela med sig av den. Kan jag göra det under t.ex. Göteborgsvarvets löparkvällar genom att coacha andra löpare är det naturligtvis roligt. För övrigt verkar det som Göteborgsvarvet snart är fulltecknat och anmälan stängs eventuellt redan under nästa vecka - så skynda att anmäla dig.

För egen del har det under den gångna veckan blivit ca 7 mils löpning. Det mesta har varit lugn distansträning med joggingvagnen. Nästa vecka blir det mer fokus på kvalité och till helgen en miltävling - Kullaviks Hamnlopp. Allt för att få lite fart på benen.........