Ett litet tema just nu i löparbloggsvären är "pressen att springa fort" eller tvånget att "prestera". Det skrivs bl.a. om alla löpargrupper som har ploppar upp (främst i Stockholm) där det främst handlar om att träffas på bestämda tider och köra tuffa intervallpass. Det finns många fördelar med de här grupperna bl.a. det sociala och att du troligen presterar och tar i lite mer än om du skulle springa själv. Nackdelen är naturligtvis att du p.g.a grupptrycket kanske springer för fort och riskerar skador eller att återhämtningen blir för kort mellan alla tuffa pass. En annan aspekt är att du under all press att prestera kan glömma bort glädjen med löpningen.
 |
| För hög fart kan leda till skador..... |
Ett bra sätt att behålla motivationen, slippa pressen och ändå utvecklas som löpare är att springa fartlek. En träningsform som lätt glöms bort mellan alla intervaller, snabbdistanser och lugna distanser. Fartlek sprang jag i tisdags tillsammans med IF Rigor och löparkvällarna inför Göteborgsvarvet. För egen del tycker jag att fartlek skall vara precis som namnet - en lek med farten. En del kör efter klockan t.ex. 2 min fort - 1 min sakta o.s.v. Det tycker jag blir lite för likt intervaller och mitt förslag är att springa på känsla, lägga in fartökningar spontant och kanske strunta helt i GPS-klockan. Med fördel kan du använda en kuperad slinga och öka i uppförsbackarna - över krönet och sedan jogga lugnt fram till nästa backe då du trycker på igen. Går det för lång tid / sträcka mellan backarna kan du lägga in en fartökning spontant. För nybörjaren är det ett bra sätt att vänja kroppen vid fartökningar och för den vana löparen går det att få fartlek till ett hårt men roligt pass. Om du vill springa fartlek i en grupp är ett förslag (om Ni inte är allt för många) att en löpare börjar med att bestämma när fartökningen kommer och hur lång, nästa bestämmer längden på vila och sedan var nästa ökning kommer o.s.v. Bara du själv eller fantasin sätter gränser....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar