På morgonen vid 07.50-tiden stod jag inne i mitt hus och tittade ut genom fönstret. Utanför var det minus 12°C och mörkt. Där med löparkläder, buffar, mössor och pannlampor sprang ett pärlband med löpare förbi längs med Kungsbackaån. Löparna sprang med bestämda steg framåt och såg målmedvetna ut. Själv var jag helt stilla, iförd morgonrock, hade snörvlande näsa, lätt huvudvärk, frossa och var ganska tom i huvudet.
Jag borde varit en av dem som sprang förbi, men nu blev det inte så. Visst det är inte jordens undergång och jag hade inte grämt mig om det bara hade varit en vanlig miltävling på asfalt, det finns ju ändå ganska många av dem. Men den här tävlingen är på något sätt unik. Det krävs ett visst mått av förberedelse, både i träning och planering. Nu är det ett helt år till nästa gång - en oändlig tid - i alla fall sett ur ett barns perspektiv.
Hoppas att de flesta som sprang idag fick en givande men utmanande löptur och en härlig dos av natur. För övrigt hade visst vargen precis hälsat på i Sandsjöbacka och tagit med sig en get. Allt enligt http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.1227194--vargen-ar-i-halland-.
Här är en film från de sista 7 km....ingen dans på rosor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar