På G igen.....

Magisk T-R-A-I-L i Sandsjöbacka

Efter tre veckors snuva, halsont, stelhet och hosta har jag äntligen kunnat springa igen. Det har varit omöjligt att springa och det är först då som det finns en chans att verkligen sakna löpningen. Samtidigt har det varit ganska skönt att ta det lite lugnt, men på något konstigt sätt försvann också min karaktär. När halsen kändes bra tänkte jag ge mig ut på en runda, men var det inte lite kallt och ovanligt trött i ögat var jag också. Endast tre veckor uppehåll och min disciplin var helt bortblåst. Till slut vann jag mot latmasken och det fick bli en uppstart på den gröna milen i Skatås. Där märkte jag att min kondition också hade flyttat, troligen till varmare breddgrader. Det kändes som att springa i en halvmeter sirap.

Icebug och gaiters. Riktigt bra!

Nåväl, nu har jag hunnit med några pass. Det blir fokus på lugna distanser ett tag och de lägger jag med fördel och glädje gärna på fina stigar. En tur med hunden i Sandsjöbacka med en blå himmel, sol och nollgradig temperatur på fint frusna stigar med ett tunt lager nysnö. Det ni, det är verkligen ett bra recept för att skrämma bort latmasken och tanka ny energi. Nästan som att lämna blod, det gör lite ont,  efteråt kan du känna dig lite trött men samtidigt känns det renande och även som om du gjort nytta. Lite dagens ros till dig själv - känsla. Det där var nog en riktigt dålig liknelse.

Idag blev det ytterligare ett trailpass men lite mer av light-varianten, då jag sprang på måttligt kuperade slingor i närheten av mitt hem. Tyvärr hade en fin stig förvandlas till ett risigt kallhygge. Det är sällan jag svär, men nu blev det några spontana fula ord ute mitt ute i skogen. Annars är det bara bra.....

Avslutar med ett klipp från ett lopp jag gärna skulle vilja springa. Synd att det ligger i fel del av landet.