Springa med Mustafa Mohamed.

"Musse" och en förvånad jag....

Som sagt den här månaden har för mig inneburit en rekordlåg mängd löpning men samtidigt en rekordstor andel simning. November månad har också varit en tung månad med tråkiga besked i min närhet. Löpning och träning i allmänhet blir då en bra ventil och möjlighet till eftertanke.

Månaden fick dock ett riktigt trevligt avslut. Jag fyllde 40-år och dagen började med en överraskning från min fru. Jag har tidigare i bloggen nämnt Mustafa Mohamed och använt samma rubrik fast då lite skämtsamt eftersom jag råkade springa i ett lopp som "Musse" var dragplåster i. Jag hade också förmånen att se en uppvisning av en formidabel Mustafa under Finnkampen.

Min fru hade snappat upp det här och hade i smyg på något sätt ordnat en exklusiv träning med Mustafa. Under morgonen på min födelsedag tyckte min fru att vi i familjen skulle göra en gemensam löprunda i Skatås. Jag tyckte det lät lite konstigt. Dessutom hade jag redan firat med ett glas bubbel. Men som inbiten löpare säger man inte nej till ett sådant förslag. Vi packade ihop familjen och åkte till Skatås i ett kyligt men väldigt vackert väder. På vägen säger min fru att jag inte skall springa med henne utan med Mustafa. Jag trodde inte riktigt på henne då, men blev samtidigt ganska nervös. Springa med "Musse"..........hur gör jag då och hur skall jag fixa det.

På plats i Skatås så står det faktiskt en helt riktigt och livs levandes Mustafa och väntar. Han går igenom dagens träning och jag presenterar mig lite lätt. Därefter springer vi ut i vackra Skatås. Vi börjar med en lugn uppjogg på 3km och hinner småprata lite. Löpare i allmänhet brukar vara trevliga människor men Mustafa är verkligen väldigt ödmjuk och sympatisk. Efter uppjoggen blev det lite löpskolning och några stegringslopp. Sedan hoppade Musse, som för övrigt tre dagar tidigare sprungit Florens maraton endast sex sekunder från sitt personbästa, upp på en cykel för att coacha mig under en intervallstege. Den var på 3,2,1-min med en minuts joggvila mellan och stegrande fart. Jag fick springa två serier och sedan hängde Musse med på en sista 3-minutare. Det hela blev ett givande och ganska lagom tufft pass. Jag fick med mig en del matnyttiga tips t.ex. att ibland strunta i klockan och lära mig springa på känsla (och gradera den). En ytterligare dimension var naturligtvis känslan att springa ihop med en stor löparförebild och se blickarna från de andra löparna vi mötte. De måste undrat vem jag var? Verkligen en toppenöveraskning, motivationshöjare  och upplevelse. Jag lovade att återkomma på min 50-årsdag......

Simma lugnt!

Den här månaden har hittills inte handlat så mycket om löpning eller bloggen. Det har faktiskt varit ganska skönt med ett mindre uppehåll, för nu börjar jag känna ett sug efter löpningen igen. Dessutom är det annat i min närhet som har tagit kraft, tid och energi. Det är både jobbiga och tråkiga saker men också sådant som är positivt.

Några timmar i bassängen har det dock blivit. Jag har hittat vissa likheter mellan löpning och simning, men mest handlar det om helt skilda världar. Simning eller crawl handlar väldigt mycket om att öka sin effektivitet genom att förbättra sin teknik. Löpning är mer pannben, bara att mala på, öka farten och lite mindre teknik. Vatten är som bekant betydligt tätare än luft och ger därmed mer motstånd och det motståndet besegras främst med bra teknik. När du springer är det bara att andas precis när och hur du vill. Under crawl med huvudet under vattnet blir andningen lite mer komplicerad. Andningen under crawl är något som jag precis har börjat knäcka koden för.

Löpning är för mig bl.a ett snabbt och lätt sätt att rensa huvudet, tänka och samtidigt få energi. Att crawla blir troligen ett suveränt komplement. När jag är under vatten, stängs världen ute och det enda jag tänker på är min teknik och andning. Jag slipper vardagsbruset och stressen. Det ger mig ett skönt lugn.

Jag börjar redan se fram mot våren och sommaren då jag kan komplettera löpningen och simningen fullt ut. Tänka att först springa runt en sjö eller mot havet för att sedan hoppa i vattnet och simma vidare. Ingen mobiltelefon eller annat som stör. Det kommer att bli grymt!

Streamline, väderkvarnen och krattan!

Är inte namn på något löppass eller löpskolning. Den senaste veckan har det inte blivit mycket löpning. En rejäl förkylning har satt stopp för det. I tisdags var jag dock kry igen och kunde därmed vara med på min första lektion i crawl som hölls av Triathlon Väst. Att kunna crawla är en av nästa års mål, nämligen att börja med swimrun och förhoppningsvis stå på startlinjen till Öloppet.

Första lektionen gav mersmak och trots att jag i princip aldrig har utövat crawl kände jag att det fanns ett visst hopp för mig. Mycket p.g.a. duktiga och inspirerande instruktörer som bl.a. lärde oss teknikövningar som väderkvarnen och krattan. Redan i kväll är det dags för en ny tvåtimmars lektion. Skall utveckla min streamline och ta ett steg till mot att bli en crawlmaskin.......

Barfotalöpning på stranden i Spanien.

 La Mata....

Hittade t.o.m lite fin trail...

Har varit med min familj i Spanien och bott i Quesada, som ligger nära Alicante. Perfekt väder, ungefär som en riktigt bra svensk sommar. Barnens morföräldrar var redan på plats när vi anlände och vi fick därmed en hel del hjälp med barnen. Därför hann jag också med lite löpning. Några rejält kuperade "lära-mig-hitta-i-närområdet-löpningar" samt  korta, ca 5 km, halvsnabba barfotapass på stranden. Riktigt skönt att trycka på i fin sand. Det känns i fötterna och benen att det är lite andra muskler som får arbeta. För övrigt kommer Salomon Trail Tour ha ett strandlopp nästa år. Det är i Falkenberg den 12 maj. Mer info hittar ni på följande jogg-tråd eller på facebook. Känns som ett mycket intressant lopp som nog hamnar i min kalender. 

Summa summarum var veckan i Spanien riktigt bra, både med och utan löpningen. Nu får jag börja acklimatisera mig igen för löpning i Sveriges mer omväxlande väder.

Kuperade gator med fantastik utsikt!

Löpning med pannlampa.....

Jag och hunden jagar skuggor i Skatås!

Den här veckan har det blivit lite gott och blandat med löpningen. Har som vanligt avverkat några kilometer med joggingvagnen, men också kört ett kort pass på löpbandet, ett spinningpass och mörkerlöpning. Under början av hösten och vintern blir det lätt att tempot i löpningen dras ner. De flesta har redan haft sin urladdning med tävlingar och nästa mål ligger troligen en bit fram. Dessutom är det mörkare, kallare och om möjligt mer nederbörd vilket gör att motivationen kanske tryter.

Ett sätt att hindra den här löpardepressionen är att skaffa en pannlampa. Jag gjorde höstens första löptur med pannlampa den här veckan. Lånade en stark lampa från jobbet och sprang en kort men ganska kuperad runda tillsammans med hunden i Skatås. Jag sprang den upplysta 8:an mot Bertilssons Stuga och sedan vek jag av in i mörkret, tände pannlampan och sprang upp i "Hästebackarna" och vidare runt lilla Delsjön.

Att springa med pannlampa ger en ny dimension till löpningen. Min upplevelse är att mörkret gör att det känns som om jag springer fortare än vad jag i realiteten gör. På något sätt blir jag också automatiskt mer fokuserad på just löpningen. Det kanske beror på att det är tystare under natten och att det kompakta mörkret gör att jag mer sluts in i min löparbubbla. Mörkerlöpning i ljusskenet från en pannlampa gör också att gamla uttråkade / uttjatade stigar blir nya. Naturen och omgivningen ser annorlunda ut. Backarna bara dyker upp och helt plötsligt har jag sprungit upp för dem och vidare. Det finns de som är rädda för mörkret men för mig är det nästan tvärtom. Jag uppskattar mörkret, känner mig trygg och mörkret ger mig faktiskt energi. Tystnaden, mörkret och ensamheten gör att mina sinnen skärps och det blir lättare att reflektera över löpningen och livet. 

Vad har ni för erfarenhet av att springa i mörkret och vilken pannlampa använder ni?

Nästa vecka blir det dock mer sol och värme för mig, då far jag till Alicante. Löparskorna åker med i bagaget. Pannlampan och troligen även bloggen får vänta tills jag kommer hem. Ha det skönt i mörkret!

Provlöpning Finalloppet!

Banprofil Långa Banan 18.8 km

Runt Göteborg finns det en hel del löpartävlingar. Fler och fler av dem har insett hur bra reklam det är med provlöpningar. Det är en perfekt chans för att kolla in en bana och samtidigt få bra träning. Dessutom brukar det finnas vätskekontroller och då slipper du släpa med dig egen dryck.

I lördags var jag och Linus samt ca 148 andra löpare och provsprang Finalloppet i vackra men lite kyliga Skatås. Vi valde att springa den långa banan på 18.8 km och att starta i den lite snabbare gruppen. 

Den klart roligaste biten av banan är den som är mellan 9 och 13 km. Där är det mest löpning på kuperad stig och även en del teknisk sådan.

I den snabba gruppen var tanken att tempot skulle ligga runt 5 min/km, men som vanligt blev det en liten utbrytargrupp som höll ett något högre tempo. Jag hängde på den lilla gruppen till ungefär 2 km innan mål där jag valde att ta det lite lugnare den sista biten.  Det blev löpning i 1.31 h med ett snitt på 4.45 min/km.

Efter löprundan bjöd Göteborgs Skidklubb på varm saft och smörgåsar.

Svett är fett som gråter.

Är ett citat som är taget från Paolo Roberto. Man kan tycka vad man vill om honom men det här "ordspråket" har faktiskt en poäng. Dessutom tycker jag att han har en ganska sund inställning till mat och träning. Han ser också ut att behärska konsten att springa barfota, vilket kan ses i följande halvgamla klipp från nyhetsmorgon.

För egen del har jag också svettats något även den här veckan. Framförallt bakom min och barnens favoritfarkost - joggingvagnen. Jag har nog sagt det förut, hade det funnits en OS-gren i joggingvagn, då skulle jag bära landslagsdräkt.

I tisdags tog jag med farkosten och barnen till tisdagsträningen och löparkvällarna inför Göteborgsvarvet. Det var snabbdistans på schemat och den skulle springas på mestadels cykelbanor. Därför funkade det bra att hänga på med joggingvagnen. Själva snabbdistansdelen var på ca 4 km och jag lyckades putta igång ekipaget till ca 4.10-tempo i snitt. Barnen var nöjda, skrattade och hejade ivrigt på för att jag skulle komma ifatt andra löpare.

Igår hade jag tänkt att ta mig till gymmet för att svettas på crosstrainern. Men det var en strålande höstdag, sol och vindstilla. Därför hade det varit snudd på hädelse att inte springa utomhus. Med lätta ben och ett lika lätt sinne blev det en mils löpning tillsammans med hunden i strax under 4.30-fart.

Idag är jag tillbaka till en annan verklighet. Föräldrarledigheten är över för den här gången - tiden springer bokstavligen iväg. Båda barnen går nu på förskolan och jag jobbar igen. Får se framöver hur livspuzzlet kommer att se ut med heltidsjobb, hämtning och lämning på förskola samt allt annat som ingår i mitt liv........