Kullavik Hamnlopp!

Upploppet på Kullaviks Hamlopp!

Igår var jag i de fashionabla kvarteren i Kullavik och sprang deras Hamnlopp. Det är ett ganska litet motionslopp, men som ändå erbjuder lopp i olika distanser och klasser för både barn och vuxna. Jag ställde upp i 10 km. 

Som vanligt när det gäller den här typen av motionslopp var det lite lätt rörigt innan starten. Dels blev starten försenad och sedan är det den vanliga visan om var själva startpunkten är och hur lång fram vågar jag ställa mig o.s.v. Men på något sätt gör de här sakerna att loppen blir lite charmiga och mer opretentiösa. 

Min egen uppladdning inför loppet var egentligen noll. Jag såg tävlingen mest som ett bra snabbdistanspass i veckoplaneringen.

Jag trodde att banan skulle vara ganska flack och snabb, men det visade sig inte alls stämma. De första fem km innehöll en hel del korta och branta backar. Som vanligt öppnade jag ganska optimistiskt och den första km sprangs på runt 3.40 min. Efter 3-4 km hamnade jag i en liten dipp - vilket jag ofta gör på millopp.  När skylten för fem km passerades hamnade jag åter i rätt rytm i både löpningen och tankar. Sista halvan av loppet var platt, men en hygglig motvind gjorde det ganska hårt ändå. Jag koncentrerade mig på att hålla mitt tempo och min placering. Ingen sprang förbi mig och jag kunde springa in i mål på 39:15 och det räckte till en tionde plats.

Det här var mitt tredje millopp i år. Mitt mål har varit Sub 40 och det har jag fixat på samtliga, på så vis känns det stabilt. Under sommaren har dock fokus inte varit på aerob träning och att bli snabbare på milen, utan mer på trail running, tröskelpass och lugnare distanser d.v.s uthållighet. Ser jag in i kristallkulan och ett år in i framtiden, hoppas jag på en stabil tid under 37 min. 

Har lite svårt att bestämma mig för vilken distans som är min favorit men ett är klart - milen är en hård distans. Min tidiga dipp på millopp beror troligen på mitt centrala system, d.v.s hjärta och lungor. Har märkt att jag ofta på milen, snabbt får en hög puls innan den eller jag hittar rätt tempo. Då är det lätt att det blir lite negativa tankar och att hjärnan vill att jag skall ta det lugnare - tänk om jag får kramp o.s.v.? När jag passerat halva distansen har det mentala hunnit i kapp och trots att sista biten är tung går det oftast bra att kräma ut lite till ur kroppen. Mina lokala system - benen brukar det inte vara några problem med på distanser upp till en mil. Med det sagt så trivs jag nog bättre på lite längre distanser och gärna i kuperad terräng och tekniska stigar som ger en annan mental utmaning.

Kullaviks Hamnlopp var ett trevligt lopp med en fin bana. Inför Risveden Terräng och Lidingö var det för mig, perfekt med den kuperade banan. Det är också alltid kul när folk står utanför sina trädgårdar och hejar, det ger en fin familjär stämning.

Extra roligt var att min egen familj / fru och barn dök upp och förgyllde loppet. Min äldsta tös pratade löpning en bra stund efter loppet. Roligt var också att en kollega och vän till mig - Johan - också sprang loppet. Han och hans fru sprang tillsammans från start till mål - ett riktigt trevligt sätt att genomföra ett lopp.

För övrigt är jag nöjd med den här veckan. Lite över 7 mils löpning med både kvalité och lugna distanser.

Nu laddar jag om inför nästa helgs drabbning - Risveden Terräng!