"Jag vet inget om tur, bara att ju mer jag tränar desto mer tur har jag" - är mitt favoritcitat från Ingemar Stenmark.
Den här veckan har jag hunnit med en träning med IF Rigor. Vi sprang först en längre lugn uppvärmning mestadels på riktigt fina stigar som låg ganska centralt i staden. Det är en sak som är fantastiskt med Sverige och löpning, överallt finns det små guldkorn att springa på. Ta med dig löparskorna dit du reser och du kommer att få helt nya vyer och perspektiv. Efter uppjoggen blev det 8*500 m tuffa terrängintervaller. Känslan var en blandning mellan löparglädje och att nu vill jag stanna - ett bra pass med andra ord.
Idag var planen egentligen att springa ett långpass, men då min fru jobbade hela dagen och även var uppbokad på kvällen blev det svårt att få till ett långpass. Jag hade ansvaret för två småttingar och en hund och då blev lösningen att springa två kortare pass med joggingvagnen och hund. Ett pass på förmiddagen då äldsta dotter var på förskolan och ett pass på eftermiddagen och hux flux fick jag ihop 19.38 km löpning. Barnen glada och hunden rastad - toppen!
Nu är det vila fram till på lördag, då jag springer 18 km i form av tävlingen Lerum Vildmark. Det skall bli roligt att springa i terräng och jag tänker använda tävlingen som ett riktigt bra träningspass.
Jag avslutar dagens inlägg med lite inspirerande klipp:
Ingen träning igår, vila och soffläge för att titta på EM-fotboll. Egentligen borde man vara ute och springa. Säkert väldigt tyst, lugnt och stilla ute, då alla andra sitter inne framför dumburken. Innan soffan gjorde jag dock en snabb inventering av löparskor i min - Run in closet. Är ni inte intresserad av löparprylar får Ni sluta läsa nu.....
Men först för att Ni skall komma in i rätt känsla, en gammal reklamsnutt för Heineken. Tänk bort ölen och se en massa löparskor framför Er istället!
Nr 1. Icebug Anima BUGrip - vinterskor med dubbar. 265 g och 8 mm drop. Grymt sköna och ett mycket bra grepp. Jag sprang bl.a. Sandsjöbacka Trail Marathon med dem. Bra kvalitet och de kommer att fungera i många mil till.
Nr 2. Asics Tarther - riktigt sköna racerskor. 209g och 9 mm drop. Snabb, lätt känsla och lämplig för distanser upp till marathon. Bra grepp och det känns som de arbetar med dig. Tyvärr är sulorna utslitna efter ca 500 km. Ångrar att jag inte köpte ett par till.
Nr 3. Nike Free 3.0 - mina första minimalistiska skor. 200 g och 4 mm drop. Det här är första versionen och den enda av dem som jag tycker sitter bra. Väldigt sköna löparskor. Har sprungit långpass över 20 km på asfalt med dem. Sitter som en mockasin. Svåra att få tag på. Använder dem numera mest som snygga och sköna vardagsskor.
Nr 4. Adidas Adizero Adios 2 - mina mängdträningsskor. 210 g och 11 mm drop. Var först lite tveksam, men efter ett tags löpning tycker jag att de är riktigt bra. Fint grepp och slitstark sula. Funkar riktigt bra som terrängsko. Tyvärr lite trånga i tåboxen, vilket märks då jag springer över 12-13 km. Jag borde köpt en halv storlek större, då hade de varit perfekta för hel och halvmarathon.
Nr 5. New Balance Minimus Trail MT10 - minimalistiska trailskor. 213 g och 4 mm drop. Tunn slitstark Vibramsula. Mina favoriter, sitter som gjutna på foten. Skorna förmedlar underlaget. Funkar på asfalt men den bästa känslan är i terrängen på tekniska stigar. Ett måste att landa på mellan eller framfoten, annars känns det snart i fötterna.
Nr 6. Adidas Adizero Feather - tävlingskor på asfalt. 190 g och 11 mm drop. Bra dämpning trots den låga vikten. Snabb skön, lätt känsla. Tyvärr får jag skav under höger fot efter ca 10 km löpning. Sulan slits snabbt.
Nr 7. Adidas Adizero Mana 6 - köptes inför Stockholm Marathon. 218 g och 9 mm drop. Ungefär samma sko som första versionen av Adidas Adizero Adios, men med ett litet pronationsstöd. Lätta, sköna och känns väldämpade. Passar mycket bra till långpass.
Hade jag inte haft ett visst mått av självbevarelsedrift hade skocirkeln ovan varit större. Men om jag vågar drömma lite ser Merrell Mixmaster riktigt intressant ut och Saucony Peregrine 2 skulle passa mig väldigt bra då det verkar vara en suverän allroundsko för både trail och väg.
Har idag varit i Rigortorpet utanför Kungsbacka och sprungit 10 km trailrunning eller terränglöpning, kärt barn har många namn. Sprang i mina "barfotaskor" - New Balance Minimus Trail. Hunden var också med och sprang. Det blev en härlig runda i behagligt tempo. Vi ökade farten i de flacka partierna och tog det lugnt uppför och nedför. Trots den ganska lugna farten känns det i mina benmuskler. Det är helt nya muskelgrupper som får jobba på tekniska stigar. Springer man mycket på asfalt blir man inte en terränglöpare, så är det bara!
Apropå springa med hund, så är Maria Akraka med i senaste webb-Tv avsnittet (nr 6 2012) av Spring!. Där springer hon med sin Grand Danois. Tror att de bl.a. springer uppför den ökända Abborrbacken i Lidingöloppet.
Blir inte mer brödtext i det här inlägget. Istället serverar jag en film som jag skakigt filmat med en iPhone från dagens runda. Lite av trailrunning i ett nötskal......
Nu har jag anmält mig till världens största terränglopp, Lidingöloppet. Det går av stapeln lördagen den 29 september. Mitt mål med loppet blir naturligtvis att springa under 2 h 15 min för att nå silvermedaljstiden. Jag har hela 114 dagar på mig att nå det målet. Därför har jag tänkt att under sommaren och hösten göra en satsning på terränglöpning. Jag älskar varje form av löpning, men lever verkligen upp när jag springer på fina stigar med vacker omgivning. Min tanke blir att följa min grundplan med ett snabbt, ett hårt och ett långt pass i veckan, men att lägga dem så gått det går i kuperad terräng eller som trailrunning. Nyckelpasset för mig blir framförallt långpasset som bör springas lugnt i kuperad tuff terräng.
På vägen till Lidingöloppet blir det troligen några mer rena terränglopp som Lerum Vildmark på 18 km och Risveden Terräng som är 17.7 km.
En film från Risveden Terräng
För övrigt har jag redan kommit igång med löpningen efter Stockholm Marathon. I tisdags blev det mycket lägligt terrängintervaller med IF Rigor. Då sprang jag på något sega ben 6*800 m terrängintervaller. Det var faktiskt riktigt skönt att sträcka ut benen på det mjuka underlaget..
Igår hoppade jag över långpasset (fy på mig!!!) och sprang en distans på ca 13.9 km med joggingvagn och hund. Passet fick springas på cykel och grusvägar då det kan vara lite väl äventyrligt att ge sig ut på stigar med vagnen. Jag försöker dock variera mina rundor med joggingvagnen för att det inte skall bli monotont och för att lära känna omgivningen. Lite äventyr kan det bli ibland, sprang t.ex igår förbi en gammal prästgård som det enligt hörsägen skall spöka i. Nu vet jag inte sanningshalten i det och det enda som hittills spökar för mig är bristen på långpass......:-)
Dags för en liten race report från Stockholm Marathon. Jag åkte på tävlingsdagen hemifrån med pendeln till Göteborg redan kl 03:47. Löpartåget avgick vid 06.00 och det var en trevlig resa med massor av likasinnade. Ingen vila, bara en massa härligt löparsnack. Kom fram till Stockholm och piggnade till direkt när jag kom ut från Centralstationen, 4 grader, regn och kuling. Åkte buss till Östermalms IP och där gick jag direkt in på mässan för att få lite värme. Tog på mig löparkläderna så sent som möjligt och är väldigt glad att jag hade packat ned mössa och vantar.
Jag har tidigare sprungit ett terrängmarathon och då var det snöstorm och nu skulle jag äntligen springa Stockholm Marathon och då skulle det naturligtvis vara det värsta vädret i mannaminne.
Gick ut till min startfålla ca 10 min innan start och precis innan startskottet slängde jag av mig min regnponcho. Många andra gjorde likadant, därför flög det ponchos och sopsäckar högt och lågt.
Vid starten kände jag mig extremt sugen på att springa, en del i det var för att få upp värmen. Det var ganska trång i starten, vilket var tur för annars hade jag nog hållit allt för högt tempo. Vid Valhallavägen kan du springa antingen på vänster eller höger sida. Den informationen hade jag missat och blev därför lite förvirrad. Valde den vänstra och det var taktiskt helt fel. Mycket mer folk och trångt. Bestämde mig tidigt för att strunta i att springa runt vattenpölarna utan sprang bara rakt på. Blöt blev jag i alla fall.
Kände mig pigg och försökte hålla bra tempo de första 5 km, som jag uppfattade som ganska lättsprungna. Här beslöt jag mig för att försöka hålla ett hyggligt tempo under åtminstone första halvan av loppet. Jag visste redan att andra halvan skulle gå betydligt saktare än den första. Dessutom hade jag inget direkt tidsmål med loppet utan sprang på känsla.
Vid Västerbron kände jag mig pigg trots ihållande regn och vindar upp till 18 sekundmeter. Rent taktiskt borde jag nog lagt mig bakom ryggen på någon men jag valde istället att springa själv en bit åt vänster. Hornen växer på mig när något är lite jävligt.
Milen passerades på ca 44 min och efter det flöt kilometrarna bara på. Tyckte det var helt okey att springa ut på Djurgården där det var ganska tomt med publik. Pratade med lite andra löpare under vägen. En löpare tyckte namnet på min klubb var roligt. IF Rigor kopplade han ihop med Rigor Mortis d.v.s likstelhet. Just då kände jag ingen likstelhet i min kropp, men det skulle snart ändras.
Strax efter 20 km sprang jag ut på von Essens väg mot Kaknästornet. Där blåste det en helt vansinnig motvind och regnen slog som spikar mot ansiktet. Där gjorde jag samma dumma sak som på Västerbron och sprang själv i vänsterfilen.
von Essens väg!
Halvmaran passerade jag runt 1.35 och kände mig ganska stark och tyckte inte det var fysiskt eller mentalt jobbigt att fortsätta. Den stora dippen kom efter 25 km. Då märktes min brist på långpass. Benen började bli stumma och det i kombination med kylan gjorde att jag tappade känseln i benen. Det blev som att springa med stockar och jag kände mig som kejsaren i "kejsarens nya kläder". Kändes som att jag inte hade några byxor på mig och fick titta ner flera gånger för att försäkra mig om att jag inte sprang naken, även om jag troligen inte hade brytt mig särskilt mycket om det vore fallet. Efter 30 km började det bli riktigt tungt i benen. Det var faktiskt skönt att få byta löpsteg vid andra passeringen av Västerbron. Efter bron försökte jag dricka buljong från en station, men det mesta hamnade i ansiktet och bröstet. Såg nog ut som om jag hade spytt. Där sprang jag halvnaken med en spya runt munnen...:-)
Kejsarens nya kläder!
Sista 12 km sprang jag eller snarare luffsade i över fem tempo och det var riktigt skönt att komma in på stadion och passera målet. Sluttiden blev 3:25:40.
Efter målgången blev det stapplande steg nedför trapporna för att lämna in chipet och hämta ut finisher tröjan. Sedan blev det bums in i värmen för att försöka få en varm dusch. Det var rejält trångt och bara fyra duchar, när jag äntligen kom fram till duschen och försökte få upp värmen tröttnade en stackars frusen Stockholmare på att köa och sa till oss "-grabbar det är inget jävla Spa det här"....:-)
Årets t-shirt!
Med facit i hand är jag mycket nöjd med mitt resultat. Jag visste att det skulle bli tungt efter 25 km. Det var mina ben som hade behövt mer långpass. Rent konditionsmässigt inga problem, min puls sjönk desto längre loppet gick. Jag vet att en del kan känna en tomhet efter ett marathon ett slags post-marathon, d.v.s att vad skall jag nu träna inför och all den träning jag lagt ner än nu avslutad. Jag har absolut inte fått någon sådan känsla. Dels har jag inte hunnit fokuserat på Stockholm Marathon och inte haft särskilt mycket specifik träning inför loppet, sedan fick jag verkligen merkänsla och blodad tand av att springa Stockholm Marathon. En fantastisk bana och publik trots det usla vädret. Hur skall det inte då vara vid vackert väder!!!!
Till nästa års upplaga skall jag ta vara på mina erfarenheter från i år och tror att Sub 3 inte alls är ett orealistiskt mål.
Efter loppet blev det en liten afterrun med andra trevliga löpare innan den långa hemfärden med den så kallade löparexpressen.
Vill avsluta att ge en eloge till bloggaren och löparen 4:30-Staffan och bloggläsaren Emir som sprang Sub 3. Mycket starkt och inspirerande. En annan inspiratör är en som bröt loppet, men som gjorde det storstilat och med bravur är bloggaren Jonas. Den sista nämnda är inte bara en mycket duktig löpare utan visar också att han har ett stort hjärta.
Dagen kan sammanfattas med fyra grader, regn, kuling men ändå riktigt roligt. Mina ben var med fram till 25 km sedan blev de en symfoni av ingen känsel p.g.a kylan och rejäl stelhet. Det sista var väntat då jag slarvat med långpassen. Sprang in på 3.24.50 och är nöjd då det faktiskt var min första mara. Nästa år är jag full med erfarenhet. Har förstått att andra har nått sina mål också, stor eloge till Er. En längre rapport kommer en annan dag!
Imorgon är det dags. Många löpare har fokuserat på det troligt riktigt usla vädret i Stockholm. Det har även jag, men nu har jag bestämt mig för att lägga energin på annat. Vädret blir som det blir och kan inte påverkas. Det jag kan påverka är däremot mitt humör. Därför tänker jag ha ett glatt humör under hela Stockholm Marathon, oavsett väder, vind eller krämpor. Jag skall inte fokusera på en bestämd sluttid utan springa på känsla och ha koll på min puls. Tänker inte lägga onödig energi på kilometertider m.m.
Kläderna är valda. Tävlingslinné, korta tights och kompressionsstrumpor. Tror på kläder som sitter åt om det regnar. Mindre sladdrigt och blött. Har även med mig en kortärmad och en långärmad kompressions t-shirt som jag kan ha under linnét. Väljer imorgon beroende på väder. Har köpt ett par billiga handskar på Clas Ohlsson för 16 kr som jag kan slänga under loppet om jag vill samt en regnponcho att ha innan start. Har med mig några energigel och GT-tabletter mot kramp. Dessa förvarar jag i mitt nummerlappsbälte.
Jag har startnummer 3811 och det går att följa mig via sms eller på hemsidan.
Kom ihåg att alla som springer loppet imorgon är vinnare och att det finns massor av människor som inte kan springa eller som inte hade möjlighet att ställa upp och de hade säkert gärna bytt plats med mig eller dig!!!!
