Post-Stockholm Marathon och Kejsarens nya kläder!

Här är jag odödlig...:-)

Dags för en liten race report från Stockholm Marathon. Jag åkte på tävlingsdagen hemifrån med pendeln till Göteborg redan kl 03:47. Löpartåget avgick vid 06.00 och det var en trevlig resa med massor av likasinnade. Ingen vila, bara en massa härligt löparsnack. Kom fram till Stockholm och piggnade till direkt när jag kom ut från Centralstationen, 4 grader, regn och kuling. Åkte buss till Östermalms IP och där gick jag direkt in på mässan för att få lite värme. Tog på mig löparkläderna så sent som möjligt och är väldigt glad att jag hade packat ned mössa och vantar. 

Jag har tidigare sprungit ett terrängmarathon och då var det snöstorm och nu skulle jag äntligen springa Stockholm Marathon och då skulle det naturligtvis vara det värsta vädret i mannaminne.

Gick ut till min startfålla ca 10 min innan start och precis innan startskottet slängde jag av mig min regnponcho. Många andra gjorde likadant, därför flög det ponchos och sopsäckar högt och lågt. 

Vid starten kände jag mig extremt sugen på att springa, en del i det var för att få upp värmen. Det var ganska trång i starten, vilket var tur för annars hade jag nog hållit allt för högt tempo. Vid Valhallavägen kan du springa antingen på vänster eller höger sida. Den informationen hade jag missat och blev därför lite förvirrad. Valde den vänstra och det var taktiskt helt fel. Mycket mer folk och trångt. Bestämde mig tidigt för att strunta i att springa runt vattenpölarna utan sprang bara rakt på. Blöt blev jag i alla fall.

Kände mig pigg och försökte hålla bra tempo de första 5 km, som jag uppfattade som ganska lättsprungna. Här beslöt jag mig för att försöka hålla ett hyggligt tempo under åtminstone första halvan av loppet. Jag visste redan att andra halvan skulle gå betydligt saktare än den första. Dessutom hade jag inget direkt tidsmål med loppet utan sprang på känsla.

Vid Västerbron kände jag mig pigg trots ihållande regn och vindar upp till 18 sekundmeter. Rent taktiskt borde jag nog lagt mig bakom ryggen på någon men jag valde istället att springa själv en bit åt vänster. Hornen växer på mig när något är lite jävligt.

Milen passerades på ca 44 min och efter det flöt kilometrarna bara på. Tyckte det var helt okey att springa ut på Djurgården där det var ganska tomt med publik. Pratade med lite andra löpare under vägen. En löpare tyckte namnet på min klubb var roligt. IF Rigor kopplade han ihop med Rigor Mortis d.v.s likstelhet. Just då kände jag ingen likstelhet i min kropp, men det skulle snart ändras.

Strax efter 20 km sprang jag ut på von Essens väg mot Kaknästornet. Där blåste det en helt vansinnig motvind och regnen slog som spikar mot ansiktet. Där gjorde jag samma dumma sak som på Västerbron och sprang själv i vänsterfilen.

von Essens väg!

Halvmaran passerade jag runt 1.35 och kände mig ganska stark och tyckte inte det var fysiskt eller mentalt jobbigt att fortsätta. Den stora dippen kom efter 25 km. Då märktes min brist på långpass. Benen började bli stumma och det i kombination med kylan gjorde att jag tappade känseln i benen. Det blev som att springa med stockar och jag kände mig som kejsaren i "kejsarens nya kläder".  Kändes som att jag inte hade några byxor på mig och fick titta ner flera gånger för att försäkra mig om att jag inte sprang naken, även om jag troligen inte hade brytt mig särskilt mycket om det vore fallet. Efter 30 km började det bli riktigt tungt i benen. Det var faktiskt skönt att få byta löpsteg vid andra passeringen av Västerbron. Efter bron försökte jag dricka buljong från en station, men det mesta hamnade i ansiktet och bröstet. Såg nog ut som om jag hade spytt. Där sprang jag halvnaken med en spya runt munnen...:-)

Kejsarens nya kläder!

Sista 12 km sprang jag eller snarare luffsade i över fem tempo och det var riktigt skönt att komma in på stadion och passera målet. Sluttiden blev 3:25:40.

Efter målgången blev det stapplande steg nedför trapporna för att lämna in chipet och hämta ut finisher tröjan. Sedan blev det bums in i värmen för att försöka få en varm dusch. Det var rejält trångt och bara fyra duchar, när jag äntligen kom fram till duschen och försökte få upp värmen tröttnade en stackars frusen Stockholmare på att köa och sa till oss "-grabbar det är inget jävla Spa det här"....:-)

Årets t-shirt!

Med facit i hand är jag mycket nöjd med mitt resultat. Jag visste att det skulle bli tungt efter 25 km. Det var mina ben som hade behövt mer långpass. Rent konditionsmässigt inga problem, min puls sjönk desto längre loppet gick. Jag vet att en del kan känna en tomhet efter ett marathon ett slags post-marathon, d.v.s att vad skall jag nu träna inför och all den träning jag lagt ner än nu avslutad. Jag har absolut inte fått någon sådan känsla. Dels har jag inte hunnit fokuserat på Stockholm Marathon och inte haft särskilt mycket specifik träning inför loppet, sedan fick jag verkligen merkänsla och blodad tand av att springa Stockholm Marathon. En fantastisk bana och publik trots det usla vädret. Hur skall det inte då vara vid vackert väder!!!!

Till nästa års upplaga skall jag ta vara på mina erfarenheter från i år och tror att Sub 3 inte alls är ett orealistiskt mål.

Efter loppet blev det en liten afterrun med andra trevliga löpare innan den långa hemfärden med den så kallade löparexpressen.

Vill avsluta att ge en eloge till bloggaren och löparen 4:30-Staffan och bloggläsaren Emir som sprang Sub 3. Mycket starkt och inspirerande. En annan inspiratör är en som bröt loppet, men som gjorde det storstilat och med bravur är bloggaren Jonas. Den sista nämnda är inte bara en mycket duktig löpare utan visar också att han har ett stort hjärta.