Race Report Göteborgsvarvet ömsom vin ömsom vatten!

Bild från GP den 13/5-12

Dagen efter Göteborgsvarvet. Dags att lämna en tävlingsrapport från mig. Jag börjar dock med nummerlappsutdelningen och mässan. Där var jag redan på torsdagen, ute i god tid. Hängde på låset i regnet och den ganska långa kön. Då kom en funktionär och erbjöd en annan entré p.g.a att jag hade med mig en barnvagn. Perfekt, hamnade längst fram i VIP-kön för föräldrar med barnvagn (med barn i). In i hallen och hade lappen fem minuter senare. Vidare till mässan där jag också var bland de första. En runda i mässhallen, klämde och kände på Salomons nya trailsko Sense. Den kommer egentligen, enligt försäljaren, först i slutet av sommaren. Den kostade dock 2000 kr och med en vikt på 190 g, kan det anses som ett ganska löjligt högt kilopris. Såg också lite kändisar från löparvärlden bl.a. Anders Szalkai och Pasi Salonen. 

Sense med dyrt kilopris!

Själva tävlingsdagen var jag också ute i god tid. Lämnade in min väska i inlämningen bland de första. Tog på mig en regnponcho för att hålla värmen och gick sedan runt och tog in atmosfären.  Var även i god tid inne i min startgrupp som var nr 2 och hamnade längst fram till vänster. Där blev det lite löparsnack med löparna runt omkring. En kille hade sprungit fyra av de fem big five marathonen i världen. Han tänkte springa Göteborgsvarvet på ca 1.25 och sedan ta ett varv till med sin fru som startade i sista gruppen. Starkt eller lite galet?

Tiden gick fort och helt plötsligt var det minuter kvar till start. Högtalarna pumpade ut Euphoria med Loreen. Startskottet gick och benen började rulla. Bilden ovan är från dagens GP. Där ser jag hyfsat laddad ut. När jag tittade på hela bilden (bilden ovan är ett urklipp) såg jag inte någon som log. Alla ser bestämda ut, utom en som gäspar....

Benen kändes oförskämt pigga och min förkylning som bortblåst. Första kilometer sprangs på 3.46 min och då försökte jag ändå hålla igen. Sedan rullade det på. Älvsborgsbron med blåst och stigning kändes inte särskilt tung. Jag höll mig runt eller strax under 4-tempo och samtidigt var jag så pass avslappnad att jag kunde byte lite ord med andra löpare. Nedför bron lät jag benen rulla och den kilometer gick på 3.51. Åter tänkte jag att jag kanske skulle spara lite krafter, men benen ville annat. En bit in på Hisingslandet sprang en kollega om mig. Vi växlade några ord innan jag tog rygg på honom. Vid 9 km kändes fortfarande kroppen fantastiskt fräsch och jag började tro på en tid under 1.26 kanske till och med 1.25. Tog en mugg vatten vid en kontroll och passerade 10 km skylten på ca 40 min. Då helt plötsligt och från ingenstans fick jag kramp i magen. Det är det som kallas för löparmagen. Jag brukar nästa aldrig ha problem med magen och har bara drabbats av löparmage en gång tidigare. Det var på samma ställe på varvet, men för sex år sedan. En förbannelse!!!!

Min mage kändes som en uppblåst ballong. Men jag flöt inte längre fram som en ballong. Magbesväret tog udden ur löpningen och jag tappade tempo. Nästa kilometer sprangs på 4.13 min. Här någonstans sprang Emir förbi mig och gav några uppmuntrande ord - tack för det. Efter detta började även benen bli stumma och jag kunde aldrig få upp farten igen. Götaälvbron var riktigt tung och vid 15 km dalade kilometertiderna ner mot 4.30 min/km. Den lilla lutningen på Avenyn, som inte märks när jag går där en ljummen sommarkväll, kändes nu riktigt brant. De sista tre km tänkte jag mest hur skönt det skulle bli att stanna. Magen blev nu helt plötsligt bra, men istället kände jag mig energifattig och hungrig - mycket märkligt. Lufsade i mål på 1:28:12. Kände mig besviken, trots att det är min bästa tid på varvet och min näst bästa tid på ett halvmarathon. Med facit i hand var nog inte min snabba öppning allt för smart. Det i kombination med en förkylning och löparmage gjorde nog att det gick som det gick. Sedan skall jag nog omvärdera eller redigera min träning lite. Men om det skriver jag om imorgon. Tack och hej!